Är vi för trötta? Jag vet att många föräldrar är just det – trötta. Snälla alla ni föräldrar som fortfarande har ork kvar; var era medsystrars- och bröders vikarierande ork. Var deras vikarierande hopp om förändring. Skrik er hesa för dem. När ni skriker för dem och för deras barn skriker ni även för era egna barn.
Jag vet att personal inom skolan också är trötta. Jag vet att ni åstadkommer fantastiska saker med det ni har. Jag vet att ni gör allt ni kan för att ge barnen det de behöver trots besparingar i verksamheterna. Och att många av er, på grund av det, kämpar med att hålla näsan ovanför vattenytan. Men snälla, när ni för en kort stund är ovanför ytan – skrik! Skrik för barnens bästa. För barnens hälsa. För då skriker ni även för ert bästa och er hälsa.
Jag vet att personal inom vården känner uppgivenhet. Jag vet att ni ser hur barn och ungdomar mår allt sämre. Jag vet att ni själva känner stress över att hinna ta emot alla de som behöver er hjälp. Är det stressen som gör att ni inte hinner skrika? Eller handlar det om uppgivenheten? Snälla stanna upp en stund och skrik att det behövs förändring. Skrik att vi alla måste sträva efter att hjälpa barnen att bygga en stabil grund så att vi slipper laga dem efteråt.
Jag vet att ni som ska leda skolan har ett omöjligt uppdrag. Man varför är ni så tysta? Varför går ni med på det omöjliga? Varför skriker inte ni er hesa för hela samhällets skull? Varför skriker ni inte att det är omöjligt?
Varför samlas inte alla grupper som just nu är tysta av olika anledningar? Varför samlas vi inte för att tillsammans skrika oss hesa för våra barn? De är värda våra skrik. De är vår framtid.