Ytterligare ett svek mot alla kontantbetalare

Bristen på politiska beslut kring kontanter gör att Kassagirot stänger. Följden blir att runt hundra tusen människor runt om i Sverige inte längre kommer att kunna betala sina räkningar, skriver Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret.

Debatt 26 september 2022 19:31
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Politikerna har ett ansvar för att alla ska kunna vara inkluderade i samhället. Sverige är det land i världen där kontanternas avveckling gått längst. Orsaken är att vi inte har något regelverk som slår fast att kontanter ska få användas som betalmedel. Samtidigt har bankerna jobbat hårt för att kontanterna ska försvinna.

Att Kassagirot nu går i graven får tyvärr ses som ännu ett steg i denna olyckliga utveckling. Tack vare Kassagirot och dess ombud runt om i landet har alla som av olika skäl vill använda kontanter för att betala sina räkningar haft möjlighet till det. Det är många äldre, funktionsvarierade, förföljda eller hotade kvinnor som inte vill lämna spår efter sig.

Finansmarknadsministern Max Elger intervjuades i TV4 i samband med beskedet om stängning. Han pekade då på Länsstyrelserna och Post- och telestyrelsen och att dessa myndigheter kan ge stöd till ombud som vill erbjuda de tjänster som Kassagirot utför. En sådan slapp attityd duger inte. Stödet har funnits sedan tidigare och det har uppenbarligen inte fungerat.

För att rädda kontanthanteringen i Sverige måste politikerna som är ytterst ansvariga sätta ner foten och säga att det självklart ska gå att använda kontanter i Sverige. Hittills har varken Elger eller hans företrädare Per Bolund gjort det. De hänvisar vagt till ”marknadens aktörer” och att handeln ”ska bestämma själva”. Nu har vi provat den modellen i många år och resultatet är katastrofalt dåligt.

 

I andra länder går det utmärkt att reglera kontanterna som betalmedel. Inom hela EU, liksom i USA, är det en självklar uppgift för politiken att se till att alla ska ha möjlighet att sköta sina betalningar.

När det gäller kontanterna bör vi ställa oss tre frågor:

1. Finns det något annat sammanhang där vi tycker att det är okej att en grupp människor stängs ute? I sjukvården, skolan, kollektivtrafiken? Ska äldre och funktionsvarierade anses vara ett acceptabelt svinn i digitaliseringen?

2. Hur gör vi som land om vi blir angripna och datasystemen slås ut? Då kan vi inte längre köpa livsmedel, apoteksvaror, bensin och annat. Vi kan inte montera ner ett system och tro att det går att bygga upp igen den dagen det behövs. Då är det för sent.

3. Vad är det för ett samhälle vi skapar om det inte längre är möjligt att köpa någonting utan att det syns för omvärlden? Två liter mjölk är naturligtvis inget problem. Men fundera på varje inköp på Systembolaget, alla dina apoteksvaror eller andra aktiviteter som kan anses klandervärda. Och än värre är att sociala rankingsystem då bara är ett knapptryck bort.

 

Kontantupproret presenterade i somras ett lagförslag för att rädda kontanterna i Sverige. Det bygger på erfarenheterna från Danmark som har reglerat att butiker, med vissa undantag vad gäller tid på dygnet och bemanning, ska ta emot kontanter. Med en sådan modell finns kontanterna kvar som en naturlig del i betalsystemet. Den norska regeringen har i dagarna presenterat ett förslag som ska stärka rätten att betala med kontanter. Norge har redan en lag på området, men den ska nu alltså skärpas.

Det är dags för våra politiker att sluta peka på andra för att lösa problem. Kassagirots nedläggning visar att fortsatt passivitet får negativa följder och att det drabbar många utsatta i vårt samhälle. Kunderna från det nu hädangångna Kassagirot måste erbjudas ett alternativ. Att kunna betala sina räkningar med kontanter må anses omständligt, men om människor behöver använda den tjänsten ska den finnas. Det skulle vara en viktig signal för att visa att kontanterna har en viktig funktion – och för att alla ska vara inkluderade i Sverige. 


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa