Frågorna började genast cirkulera. Innebär detta att Trafikverket prioriterar ned nödvändigt underhåll på Stångådalsbanan framöver? Region Kalmar län har under ett års tid arbetat intensivt med ett infrastrukturpaket omfattande runt 2 miljarder kronor; en stor framtidssatsning just på de utpekade järnvägslinjerna, med delelektrifiering och inköp av nya tågsätt. Vad innebär ett borttagande av riksintresset för detta omfattande arbete? Är det rent av så att Trafikverket planerar för att lägga ned banan på sikt?
Oron över att Trafikverket tar bort riksintresset för att slippa göra några satsningar på sträckan är inte långsökt. Det skulle passa alltför väl in i det mönster vi blivit vana vid. Detta är ju inte första gången vi i Kalmar län kämpar i motvind. Regeringen håller satsningarna i vårt län på lägre nivå än någon annanstans i landet och låter det fortgå decennium efter decennium.
I samband med en interpellationsdebatt i riksdagens kammare passade jag på att framföra denna oro till infrastrukturminister Tomas Eneroth. Kunde ministern svara på om Trafikverket inte kände till den planering som pågår i regionen? Ville man med berått mod underminera möjligheten att få till den planerade infrastrukturinvesteringen, som skulle betyda väldigt mycket för att stärka tillväxtmöjligheterna i sydöstra Sverige? Hade infrastrukturministern förtroende för Trafikverkets sätt att hantera frågan genom att dra bort riksintressen? Agerar Trafikverket rentav på regeringens uppdrag i detta avseende?
Förmodligen trampade jag på en öm tå, för de frågor som cirkulerar i länet togs inte väl emot. Istället var statsrådet ”bekymrad” över att jag framförde frågorna och kritiserade mig för att ”misstänkliggöra myndigheter” och att ”underblåsa oro och rädsla”.
Debatten direktsändes. Innan den ens var slut fick jag respons från flera personer, både kända och okända. En tidigare anställd på Trafikverket menade att borttagande av riksintresse var en medveten nedprioritering för att frigöra miljarder att styras över till höghastighetsbanor. På så sätt skulle det ekonomiska ansvaret för de regionala banorna falla på regionerna.
Efter debatten fick jag mig tillsänt en presentation från april 2020 där Trafikverket beskriver en nedläggning av Stångådalsbanan från Hultsfred till Linköping och Tjustbanan från Västervik till Bjärka Säby som ett av fyra möjliga scenarier för dessa järnvägslinjer. Den oro som jag gav uttryck för och som ministern bannade mig för, visade sig alltså finnas svart på vitt som ett av fyra möjliga scenarier. Det är ju märkligt att ministern angriper mig för att sprida ogrundad oro, när Trafikverket informerade ett antal personer i Kalmar län om just detta för ett år sedan.
Här står vi nu. Trafikverket redovisade för ett år sedan nedläggning av Kalmar läns pulsåder till Stockholm som ett av fyra möjliga scenarier. Ansvarig minister tar till härskarmetoder för att avskräcka en folkvald från att ställa frågor. Detta samtidigt som Region Kalmar län är beredd att kraftsamla och satsa miljardbelopp för att stärka regionens växtkraft och utvidga arbetsmarknadsområdena – genom inköp av bimodala tåg som kan gå både på el och batteri samt förbränningsmotor godkänd för fossilfritt drivmedel, och efter upprustning och förbättringar på den järnväg som Trafikverket vill ta bort riksintresse från. Ministern gömmer sig bakom sitt statliga verk, som regeringen ger direktiv till. Under tiden kan samma statliga verk agera vidare och utarma Kalmar län.
Här behövs någon som tar över taktpinnen och ger direktiv om att hela Sverige ska leva och ha likvärdiga utvecklingsmöjligheter. Även sydöstra Sverige och Kalmar län.