Och det här som skulle bli så bra...

Trångt körbana, höga trottoarkanter och felplacerade skyltar och refuger – och som grädde på moset knepiga farthinder, som gör "varje körning till ett svettigt maratonlopp". Nej, att köra buss på Hagadalsgatan har blivit ett stressmoment, menar skribenterna.

Ombyggnaden av Hagadalsgatan har lett till att busschaufförerna sitter med hjärtat i halsgropen, något som hade kunnat undvikas om yrkeschaufförerna tillfrågats innan, menar skribenterna.

Ombyggnaden av Hagadalsgatan har lett till att busschaufförerna sitter med hjärtat i halsgropen, något som hade kunnat undvikas om yrkeschaufförerna tillfrågats innan, menar skribenterna.

Foto: Olof Carlson

Debatt2022-02-09 06:35
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är inte ovanligt att ett vägbygge blir mindre lyckat, men Hagadalsgatan i Hultsfred tar nog priset. Vägen som för trafik in och ut ur Hultsfred, en livsnerv, får var och varannan bussförare att sitta i sitt fordon med hjärtat i halsgropen. Det är mycket busstrafik på denna väg. Där har vi har skolor, idrottsanläggning och snart en förskola. Många barn, och även vuxna, ska lämnas och hämtas dagligen och det säger sig själv att det måste ske på ett säkert sätt. 

Så säker för fordonen blev det nu inte när vägen byggdes om. Två bussar har svårt att mötas, den ena får köra in till sin kant och vänta. Annars är det risk att de stora backspeglarna slår emot varandra och resultatet blir en mängd spegelglassplitter på vägen och ännu en buss som ska stå stilla ett tag för reparation. Ännu ett aber i planeringen av dagens busstrafik.

Det är inte för att vi vill köra fort eller för att vi har ett tajt schema. Det är inte för att vi är otåliga och bara vill fram som vi känner, att den här vägen har blivit alldeles, alldeles fel. Den trånga körbanan – nu pratar vi bussar – de höga trottoarkanterna, de felplacerade refugerna och vägskyltarna och som grädde på moset de knepiga farthindren, gör varje körning till ett svettigt maratonlopp.

Ingen bussförare vill komma till sin chef och berätta, att nu har det hänt igen. Sönderrepade däck, en bakdel som svept för långt ut på vägen eller in på trottoaren och råkat skada någon förbipasserande. Eller de där förargliga backspeglarna som är ett måste för säkert framförande av de stora fordonen. Det finns bussar med finesser och det finns bussar utan finesser, men alla ska de kunna föras säkert i trafiken.

Vi yrkeschaufförer fick tyvärr inte vara med och planera ombyggnaden av Hagadalsgatan. Det är inte något nytt. Vi kan bara nämna hållplatsen utanför Valhall, där bussförare verkligen får visa vad vi kan när vi ska ut i trafiken igen efter att ha släppt av och plockat upp passagerare. Vid andra ombyggnader eller nybyggnationer av vägar, har vi blivit hänvisade omvägar som är omöjliga att befara med buss. 

Fråga oss om råd och tips. Vi bits inte. Och tänk, så bra det skulle kunna bli.