âLjuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit detâ
Evangelisten Johannes ord skulle kunna vara en beskrivning av den syn som snart möter oss pÄ vÄra kyrkogÄrdar. LÄgor frÄn tusentals minnesljus fladdrar vid gravvÄrdar och i minneslundar. Inne i kyrkor strÄlar det frÄn ljusbÀrarna dÀr mÀnniskor tÀnt ljus för nÀra och kÀra, som kanske Àr gravsatta pÄ en kyrkogÄrd lÄngt bort. Allhelgonahelgen tycks bli en viktigare högtid för varje Är som gÄr, det visar bland annat en SIFO-undersökning som gjordes förra Äret.
Redan inför helgen görs det fint. KyrkogÄrdsarbetare stÀdar bland buskar och grÀsytor och mÀnniskor kommer för att dekorera sina anhörigas gravar med ljung och andra prydnader. Flera kyrkor hÄller öppet för dem som vill dricka en kopp kaffe, tÀnda ljus, kanske lyssna pÄ musik och tala med andra.
NÀr vi smyckar gravar och tÀnder ljus kan det kÀnnas som nÄgot vi alltid gjort. Men allhelgonafirandet Àr en ganska ny tradition - om Àn med urÄldriga rötter. Alla helgons dag firas pÄ lördagen. Redan pÄ 100-talet fanns sÀrskilda fester till helgonens Àra, varje helgon hade sin egen dag. Till slut var det fullt i almanackan och pÄ 600-talet började en gemensam minnesdag för martyrer och helgon att vÀxa fram.
Alla helgons dag har kommit att blandas samman med Alla sjÀlars dag, en högtid som egentligen firas pÄ söndagen. Alla sjÀlars dag Àr för döda slÀktingar och vÀnner oavsett om de varit helgonlika förebilder eller inte.
PĂ„ senare Ă„r, nĂ€r allhelgonatraditionen blivit allt viktigare, har samtidigt den gamla halloweentraditionen fĂ„tt starkare fĂ€ste i Sverige. Visst Ă€r det lĂ€tt att ha synpunkter pĂ„ pumpafigurer, hĂ€xor och bus-eller-godislekar, men kanske ligger det djupare frĂ„gor bakom. Kanske Ă€r detta tecken pĂ„ att allhelgonahelgen blir allt viktigare, och att vi Ă€ntligen vĂ„gar tala mer om döden? Viktiga helger innehĂ„ller alltid bĂ„de livets djupaste frĂ„gor â och upptĂ„g och tokigheter. Se bara pĂ„ jul och pĂ„sk, med tomtar och pĂ„skkĂ€rringar.
Traditioner och ceremonier visar vÀgen och stöder oss nÀr vi konfronteras med minnen som gör ont, allt frÄn den vÀxande insikten hos oss vuxna om att livet Àr Àndligt till barnens frÄgor: Har morfar det bra? FÄr jag trÀffa moster igen? Med vÄra ljus hedrar vi vÄra döda, men med ljusen hjÀlper vi ocksÄ oss sjÀlva vidare genom smÀrtan. Att barnen fÄr lekutrymme skapar hemkÀnsla i traditionen och bereder rum för de dagar nÀr helgens djupare perspektiv stiger fram.
Alla sjĂ€lars dag och allhelgonahelgen Ă€r inte bara en minneshelg för mĂ€nniskor som avlidit. Dagarna handlar ocksĂ„ om oss sjĂ€lva och vĂ„r egen död â och hur vi förhĂ„ller oss till den. HĂ€r finns ocksĂ„ det Livets ljus som de fysiska ljusen symboliserar i kristen tro: det finns ljus i mörkret, det finns liv bortom döden. Allt detta som förkroppsligas i Jesu död och uppstĂ„ndelse finns, ordlöst, i den lilla fladdrande lĂ„gan.
Att allhelgonahelgen fĂ„r en allt större betydelse, att mĂ€nniskor vallfĂ€rdar till kyrkogĂ„rdar ser jag som uttryck för ett vĂ€xande behov av att tala om döden â och om hoppet om uppstĂ„ndelse. I Sverige har vi under nĂ„gra decennier levt med den myt om oss sjĂ€lva som lite slarvigt brukar kallas âvĂ€rldens mest sekulariserade landâ. De tusentals fladdrande lĂ„gorna antyder att sanningen om svensken, Gud och det eviga livet kanske inte Ă€r riktigt sĂ„ enkel.
Gud vÀlsigne dig och din allhelgonahelg.
