Matchen (året) inleddes med en vag signal om att något stort var på väg att hända, vilket också besannades efter ytterligare någon månad, då motståndaren (coronan) forcerade mot sina mål och allt fler började försvara sig efter bästa förmåga.
När vi och övriga på sina respektive planhalvor insåg att vi inte kunde fortsätta som vi gjort så började vi vidta olika åtgärder beroende på vilka av världens ligor vi spelade i.
Vi la upp vår strategi för att i alla fall försöka spela oavgjort eller hålla ut så länge det bara skulle gå, andra gjorde tvärtom och dundrade på med kraftig offensiv så det stod härliga till. Vilket som var rätt eller fel visar sig när matchen närmar sig sitt slut vilket vi så klart hoppas blir snart, men som vi vet kan det bli förlängning med lite olika valmöjligheter ifall vi kör med en eller flera halvlekar – men Gud förbjude om det blir straffläggning!
Vi vet att många kämpar ute i verksamheterna inom många yrkesgrupper. Främst inom vård och omsorg men inte att förglömma alla de som behövs för stödja underlätta, fatta beslut med mera vilka också bör hyllas, för det är ju som bland annat vår socialminister Lena Hallengren säger och sagt tidigt: "Tillsammans kan vi lösa det här”.
Dessa nya eller tydligare förhållningsregler som vi tvingas leva med, kanske inte bara just nu utan även när matchen är slut, har gjort att vi tvingats ställa om då det gäller olika former av social samvaro.
Vi ska inta ta i hand, kramas eller besöka våra nära äldre som kanske bor på ett boende.
Tänk vilken föränderlig värld vi befinner oss i! För ett halvår sedan var det ofint att inte hälsa och nu är det ofint att hälsa, men vi förstår ju så klart varför, eller?
Vi måste alla hjälpas åt men frågan är om alla inser vikten av just social distansering då vi säger: "håll avstånd, håll i och håll ut". Just hålla ut blir jobbigare ju längre tiden går då vi ser att ”några tar ett steg till” för det förra gick ju bra.
Tiden vi går igenom berör som sagt alla och alla måste hjälpas åt och uppoffringar får göras.
Visst är det tråkigt och ledsamt när saker ställs in som det varit förväntningar på som skolavslutningar och studentfester, jättejobbigt men allvar nu gott folk. Hälsan kommer väl först?
Många har fått tänka om och många nya förslag växer fram som ändå visar på att ingen ligger på latsidan.
Det blir en annorlunda sommar men det kommer en ny och för att avsluta matchen som stycket inleddes med så är jag ganska säker på att om vi håller i och håller ut och använder oss av Liverpools slogan ”you never walk alone” så kommer vi att klara denna match även om det blir en jobbig förlängning.