Tåg är i särklass det mest klimatsmarta och energieffektiva sättet att transportera människor och gods. Järnvägarna i sydöstra Sverige har nedprioriterats och fått mindre resurser än andra delar av landet ända sedan stambanorna byggdes under 1800-talet. Nu är det hög tid att staten tar ansvar och stöttar Region Kalmar läns förslag om upprustning och elektrifiering av Tjustbanan och Stångådalsbanan. Även Kinda och Åtvidabergs kommuner i Östergötland gynnas av satsningen.
Klimatkrisen är akut och vi måste snabbt och drastiskt minska utsläppen av växthusgaser. Utsläppen från transporterna är en av de svåraste utmaningarna. Fler person- och godstransporter behöver flyttas över till järnvägarna, eftersom tåg är det i särklass minst klimatpåverkande transportmedlet. Regeringen vill att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland, då måste staten även satsa på de regionala järnvägarna.
Järnvägsinfrastrukturen i sydöstra Sverige är av mycket begränsad kvalitet. Det finns ett stort reinvesteringsbehov för spårupprustning, plankorsningar och trädsäkringar för både Stångådalsbanan (Kalmar-Linköping) och Tjustbanan (Västervik- Linköping). Signalsystemet på banorna måste också bytas ut för att möjliggöra framtida trafik.
Region Kalmar län har nu tagit fram ett förslag på upprustning samt delelektrifiering av de båda banorna som bland annat skulle gynna klimatomställningen, arbets- och utbildningspendling samt godstransporter för industrin. Projektet beräknas kosta drygt 2 miljarder och skulle korta restiden med ca 25 procent till 2,5 timmar mellan Kalmar och Linköping och till 1,5 timmar mellan Västervik och Linköping. Regionen är beredd att medfinansiera satsningen med 500 miljoner kronor.
Region Kalmar län har redan beslutat att investera cirka 2 miljarder i nya tåg till banorna. Eftersom dessa banor inte är elektrifierade är tågen hybridfordon, som både kan drivas av el + diesel eller el + batteri. Genom delelektrifiering av banorna blir tågen helt eldrivna.
Sydöstra Sverige har nedprioriterats av staten ända sedan 1850-talet, när järnvägarnas utbyggnad diskuterades. Riksdagen beslutade att stambanorna skulle finansieras och byggas av staten samt att anslutande banor fick byggas av privata intressen. Stambanorna fick inte konkurrera med kanaltrafik och kustsjöfart och därför byggdes ingen stambana i sydöstra Sverige.
Näringslivet i sydöstra Sverige har påverkats negativt av de bristande järnvägssatsningarna. Att frakta gods på järnvägen är nu en viktig del i industrins klimatomställning. Kortare restid ökar möjligheterna att arbetspendla samt gynnar den viktiga turismen. För små inlandskommuner med vikande befolkningsutveckling såsom Kinda, Åtvidaberg, Vimmerby, Hultsfred och Högsby kan bra tågförbindelser vara en avgörande faktor för att vända avflyttningstrenden. En direktanslutning till Stockholm med kortare restid skulle vara mycket värt och sannolikt minska flygresorna mellan Kalmar och Stockholm. En ökad trafik på Stångådalsbanan skulle dessutom avlasta den hårt belastade sträckan Kalmar-Alvesta-Linköping.
Regionens förslag innebär en eldriven, modern tågtrafik inom några år till en rimlig kostnad. Det är nu hög tid att staten tar sitt ansvar för bra tågförbindelser även i sydöstra Sverige, som blivit styvmoderligt behandlat under så lång tid.