I somras var jag expertföreläsare på de två första renodlade internationella gastronomiresorna till Sverige. Deltagare från Storbritannien, USA, Hong Kong, Australien och Nya Zeeland besökte Västkusten och Skåne under en intensiv vecka.

Den svenska måltiden uppskattades och det blev tydligt att Sverige är ett måltidsland av högsta internationella klass. Tyvärr blev det dock en del besvikelser, särskilt vad gäller svenska viner. Besvikelsen handlade inte om vinernas kvalitet, utan om restauranger som vägrade att ta in dem i sitt sortiment.

För flertalet av Sveriges verkliga topprestauranger är det en självklarhet att erbjuda gästerna svenska viner. Men i skiktet därunder är det sämre ställt. Där finns i många fall en nedlåtande attityd mot de svenska alternativen.

En restaurang i Göteborg svarade att ”jag har lite svårt att se att syftet med resan var att dricka svenska viner, vi får väl hoppas att det var att prova vår fina svenska gastronomi.” För den restaurangen hör uppseendeväckande nog inte de svenska vinerna till den svenska gastronomin.

En restaurang i Skåne var negativ och förklarade att ”vi serverar inte pulversoppa och därmed inte heller svenska viner. Vi har dock besökt Georgien och imponerats av deras naturviner.” En av deltagarna kommenterade med att ”jag har inte rest från Australien för att prova vin från Georgien. Jag vill prova svenska viner.”

Men vi mötte flera restauranger som ser svenska viner som en del av vår gastronomi. Några skånska vita viner hyllades av deltagarna. Ett skånskt rött vin av Pinot Noir gjorde gästerna andäktiga och imponerade. Även svenska fruktviner uppskattades. Ett hjortronvin gjorde stor succé och ett mousserande vin av björksav förvånade och imponerade.

Så snälla svenska sommelierer. Ni som inte redan gjort det; öppna era ögon för våra utmärkta svenska viner och fruktviner. De är en del av vår gastronomi och inte pulversoppa.