Jag känner många skogsägare runt om i hela Sverige och har observerat debatten ett tag. Ser att det finns några huvudsakliga anledningar till dispyten, vilka jag vill koka ned till:
* Distansiering till naturen och ekosystemen generellt, därmed förlorad kontakt och förståelse kring samband.
* Avsaknad av väsentlig kunskap.
* Prio på (relativt) kortsiktiga vinster, och en föreställning om hur dessa nås.
Den tredje punkten blir ett naturligt resultat av de två första. Och dessa saker i kombination ser jag ger upphov till det konventionella skogsbruk vi idag har, vilket tillämpas i cirka 90 procent av Sveriges skogar.
Vidare så gör avsaknad av väsentlig kunskap det alltid lättare att tycka saker.
Det är rimligt att anta att skogs- och fältbiologer, ekologer och forskare inom detta har en större kunskap om samspel i naturen och skyddsvärna arter och områden än gemene skogsägare.
Faktum är, att för att få köpa eller ärva skog, så krävs ingenting, utom att du vid köp kan betala för den. Ingen som helst förkunskap. Inget krav på utbildning. Ingen certifiering eller allmänt godkännande överhuvudtaget.
Så när vi köper eller ärver skog så kommer det ju med ett väsentligt ansvar. Då skog inte är träd, utan ett ekosystem, hem för tusentals arter.
Vi behöver nog inte heller gå långt in i diskussionen kring huruvida ekosystemtjänster är viktiga eller inte. Skulle någon ha ett tvivel så se till de tre viktigaste sakerna i ditt liv och var det kommer ifrån.
Så. Då har vi till detta vad som kallas äganderätten. Denna hänvisar ofta skogsägare till när de inte får avverka allt de tänkt avverka, med referens till att man bör få göra vad man vill med det man ”äger”.
Men stämmer detta? Kan vi det? Hur ser det ut generellt i samhället?
Om jag har en hund, får jag göra vad jag vill med den? Om jag har ett vapen? En bil?
Nej. Vi har regler, ofta från en mer vetande auktoritet/myndighet som reglerar vad du får och kan göra, baserat på säkerhet och allmänhetens bästa.
Vanligt konventionellt skogsbruk medför kontinuerligt intrång i livet hos skogens alla arter, hela tiden. Arter trängs undan till en bråkdel av dess forna habitat och de som inte klarar omställningen dör ut.
När en skogsägare får en restriktion kring avverkning från en myndighet som beror på att för en gångs skull värna om en art som annars inte klarar sig, då blir det mycket missnöje och skriverier.
Låt oss byta kontext.
Vi är nu i en stadsmiljö.
Jag har en massa pengar och köper en del av staden, låt oss säga fyra kvarter centralt.
Jag har planer på att skapa ett äventyrsland där, så det första jag vill göra är att riva husen och gräva ur marken för att börja anlägga dammar och badpooler.
Den första myndighetsperson jag pratar med förklarar att detta så klart är omöjligt.
– Du kan inte gräva ur här. Här går avlopp, vattenledningar, elkablar, kulvertar, värmesystem och annat under marken.
– Va? Det kan väl inte va så viktigt, just här! Jag har ju köpt den här marken. Ni kan väl dra ledningssystem någon annanstans? Det finns ju säkert massa ledningar och kablar på andra ställen redan?
– Ja, men allt hänger ju ihop. Kapar vi här så påverkas hela staden och infrastrukturen under marken måste byggas om.
– Herregud va fånigt! Vilket jävla larv ni myndigheter håller på med. Det är ju en kränkning mot mig som köpt den här marken. Och ett intrång i äganderätten!