När det gäller skogen har vi nått drygt halvvägs, men resultatet är ojämnt fördelat. I södra Sverige är mindre än fyra procent av skogarna formellt skyddade. Ett rejält misslyckande.

Skog är inte bara råvara till skogsindustrin. Den binder även stora mängder växthusgaser, buffrar vatten vid skyfall, reglerar mikroklimat och är hem för tusentals arter av djur och växter. Vackra skogar är också en plats där vi strövar, plockar bär och svamp, tränar och hämtar mental styrka. Men i södra Sverige, där de flesta av oss bor, är det ont om stora orörda skogar. Att skogarna i nationalparker som Tyresta och Tiveden årligen lockar hundratusentals besökare är ett tecken på deras betydelse.

Söder om Sundsvall förvaltar statliga Sveaskog 18 ekoparker. För 15 år sedan presenterades ekoparkerna som stora sammanhängande skogslandskap på mellan tusen och 10 000 hektar med höga ekologiska kvaliteter. Många av oss litade på Sveaskogs löfte att ”i en ekopark styr ekologiska värden över ekonomiska, samtidigt som skogens betydelse för friluftslivet sätts i fokus”. Med åren blev det dock allt tydligare att det i många fall handlar om ett fragmenterat landskap, där tuktade produktionsskogar varvas med naturliga inslag. I takt med ifrågasatta avverkningar i flera ekoparker har kritiken växt. De senaste åren har Sveaskog fått kritik av kommuner, miljö- och naturvänner och tidigare anställda. Och nyligen föreslog bolagets förre ordförande Bo Dockered att flera ekoparker borde omvandlas till nationalparker.

Den växande kritiken är olycklig och onödig, eftersom det finns bättre alternativ för statliga skogar som tillhör oss alla. En effektiv satsning på mångfald och naturturism i dessa ekoparker kan inte bara värna ovanliga arter och naturmiljöer, utan faktiskt skapa större ekonomiska mervärden för Sverige och särskilt då på landsbygden. Det visar bland annat Tivedens nationalpark där natur- och ekoturism idag skapar mer än tio gånger fler lokala jobb än skogsbruket. Och potentialen är än större, om fler väljer att stanna längre, äta lokalt och unna sig en guidad upplevelse.

Detta är inga nya tankar. De fanns med i den statliga utredningen Ett land att besöka för två år sedan. Sommaren 2018 ställde sig en samlad svensk besöksnäring bakom ett liknande förslag. Och i höstas motionerade två riksdagsledamöter från Socialdemokraterna och Centerpartiet i samma ärende. Trots detta har varken regering eller riksdag agerat i frågan om hur Sverige kan skapa största möjliga samhällsnytta i och runt Sveaskogs totalt 37 ekoparker.

Det är märkligt. Vill våra politiker inte nå utlovade miljömål eller bidra till hundratals nya jobb på landsbygden? För ett år sedan överlämnade Naturskyddsföreningen och 22 andra organisationer drygt 45 000 namn med krav på att Sveaskog bidrar till fler skyddade skogar, ett hållbart skogsbruk och en förvaltning som skapar störst nytta för hela Sverige.

Vi förväntar oss därför att riksdag och regering, som ett första steg, snarast möjligt inleder en översyn om hur Sveaskogs ekoparker bäst kan bidra till biologisk mångfald, det rörliga friluftslivet och högre turismintäkter i nästan 50 landsbygdskommuner. Under den översynen stoppas även avverkningarna i ekoparkernas produktionsskogar.