Jonas Gardell gör en viktig insats inom det här området. Men han har fel på en punkt. Det avgörande är inte ett datum från regeringen. Problemet ligger på en annan nivå och är mycket värre.

I slutet av mars beslutade regeringen förbjuda allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än 50 deltagare. Motsvarande drabbade vare sig handel eller hotell och restauranger. Förklaringen är att regeringens enda verktyg var att begränsa verksamheter som styrs av ordningslagen.

Handel och restauranger har hållit öppet under hela pandemin. Folk fortsätter att besöka köpcentrum och krogar. De behåller sina vanor, fast med lägre frekvens och under lite andra former.

Men för den levande kulturen blev det tvärstopp.

Alla med insikt i marknadsföring vet följande. När en vana upphör, inträder ett vakuum som snabbt kommer att fyllas med andra aktiviteter. När det sker och ekonomin prioriteras om, är det närmast omöjligt att vrida klockan tillbaka.

Under pandemin har den levande kulturen ersatts med streaming på nätet. Gratis.

Gratis är ett dödligt gift. Exemplen är oändliga och några ur högen är prenumeration på papperstidningar, skivförsäljning och kommunernas gratisevenemang. Gratis förvandlar varan eller tjänsten till värdelös.

Jamen, det har ju varit tillåtet med arrangemang för upp till 50 deltagare? Spelar ingen roll, hyrorna för stadsteatrar och andra större lokaler är så höga att det blir ekonomiskt omöjligt. Inte ens om gränsen släpps upp till 500 åskådare går det ens att täcka hyran med biljettintäkter, i vart fall inte med det föreslagna kravet på en meter mellan åskådarna. Varannan stol på varannan rad ger så lite publik att det inte går att arrangera någonting av professionell karaktär utan betydande ekonomiskt stöd.

Ett bidragande problem är att kommunerna, som sitter på de flesta attraktiva lokaler, inte förstår begreppet marknadshyra. Det är en funktion av tillgång och efterfrågan samt hur många som kommer till en föreställning. I dagsläget är marknadshyran högst tusen kronor för en teaterlokal. Om de nya direktiven innebär att det krävs extra personal för att anvisa platser och så vidare kan marknadspriset till och med bli negativt.

Det är bråttom att återstarta den levande kulturen. Som tur var finns alternativ som fungerar under rådande förhållanden. Det är 2 500 ideellt drivna samlingslokaler över hela landet anslutna till Folkets Hus och Parker, Sveriges Bygdegårdar och Våra Gårdar. Förutom att hyrorna är en bråkdel av kommunernas, har de flesta stora golv istället för salonger vilket tillåter fri och coronasäker möblering.

Den levande kulturen måste igång – nu. Om viljan finns så går det.