Det är dags att ta tillbaka ordet kvinna

"Vi kommer inte acceptera att vi har att språkbruk som känns främmande för merparten av alla de kvinnor som berörs", skriver Sarah Kullgren och hennes partikollega Liselotte Ammert.

"Vi kommer inte acceptera att vi har att språkbruk som känns främmande för merparten av alla de kvinnor som berörs", skriver Sarah Kullgren och hennes partikollega Liselotte Ammert.

Foto: Pressbild

Debatt2025-02-19 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverige har varit ett föregångsland när det gäller jämställdhet men ett oskick har smugit sig på. De senaste åren har vi sett hur myndigheter börjat byta ut ordet kvinna mot olika nyord. Vi måste stoppa detta otyg om vi ska kunna förbättra situationen för kvinnor.

Att kalla saker för sitt rätta namn borde inte vara ett problem, men i Sverige har en wokekultur slagit rot, som gjort att en mindre grupps behov eller identitet slår mot en hel majoritet. Kvinnor utgör halva befolkningen. Trots detta ska vi beskrivas med ord som reducerar kvinnan till en funktion.

Ett färskt exempel på detta är 1177 som i sin kampanj för att ta HPV-vaccin vänder sig till ”livmoderbärare” födda mellan 1994-1999. Samma sajt beskriver på andra håll kvinnor som ”menstruerare”. Ett annat exempel på att förminska betydelsen av kön återfinns på Skolverkets hemsida, där skolpersonal blir ombedda att avstå från att använda ord som pojkar och flickor då det ”riskerar att osynliggöra ickebinära elever”.

Inte ens i den nya abortlagstiftningen kring medicinska aborter, får Sveriges kvinnor vara just kvinnor utan planer finns på att modernisera språket till ”den som är gravid”. Reaktionerna på det senaste exemplet har med rätta varit skarpa från flera kvinnoförbund- och organisationer runt om i landet.

Vi hade hoppats på att de värsta exemplen på vänsterideologiska ordlekar skulle upphöra. Tyvärr tycks vi ha haft fel. Genom att sidsteppa betydelsen av kvinna riskerar vi dels att jämställdhetskampen går förlorad. Våra kroppsliga funktioner och organ räcker inte till för att beskriva de utmaningar som vi fortfarande kämpar mot när det gäller kvinnosjukvården, jämställda löner, behov av trygghet eller kampen mot våld i hemmet.

Men vi förvägras också vår identitet när svenska myndigheter pratar med oss. Vi i Kristdemokratiska kvinnoförbundet vill sätta stopp för denna utveckling.

Vi kan visa omsorg och respekt för de som lider av könsdysfori eller som känner att deras upplevda könsidentitet inte matchar sitt ursprungliga personnummer, utan att förminska den verklighet som Sveriges kvinnor lever i.

Vi kommer inte acceptera att vi har att språkbruk som känns främmande för merparten av alla de kvinnor som berörs.

Liselotte Ammert, ordförande KD-kvinnor Kalmar län

Sarah Kullgren, förbundsordförande KD-kvinnor