ERTMS är ett signalsystem, som enligt nationella beslut ska gälla all järnvägstrafik. Varför skulle det då vara en framgång att vi också ska få detta på våra regionala järnvägar? Det enda som avslöjas i den hyllningssång vi nu kan notera är att man från S-partiet inte varit säker på att Stångådalsbanan skulle få en chans att överleva som regional järnväg. För hade inte det som nu står i förslaget till nationell transportinfrastrukturplan inte kommit med, ja då hade det varit dödsstöten för järnvägstrafiken i vårt län. 

Men låt oss ta det från början. I mars 2019 fattade regionfullmäktige ett mycket stort beslut. Det gäller beställning av nya tåg till trafiken på Stångådalsbanan och Tjustbanan. Jag var tveksam till att göra denna stora investering innan vi hade garantier från staten för upprustning av järnvägarna i länet. Vi borde först säkerställa att vi har väl fungerande räls att köra på innan vi köper tågen. Men icke så. Jag och övriga som ställde frågor möttes av argumentet att bara vi gör denna investering så kommer regeringen, infrastrukturministern och Trafikverket att se hur starkt vi vill göra denna satsning och då kommer alla investeringar att falla på plats. Vi skulle som region med våra skattepengar överbevisa staten om att förbättra infrastrukturen genom att köpa nya tåg. 

Vid detta fullmäktige för tre år sedan hade vi från M och KD ett yrkande som innebar ”att vi ville uppdra åt regionstyrelsen att intensifiera arbetet med att få till stånd de statliga investeringar som krävs för att fullt ut nyttja den tåginvestering som regionen nu gör.” Ett yrkande som avslogs. Det var överflödigt, sa man då från länsunionens partier.  Nu när man våren 2022 tar del av den nationella planen för transportinfrastruktur kan man konstatera att vårt yrkande var mer motiverat än någonsin. 

Regionens strategi att försöka överbevisa regeringen om att satsa på Kalmar län genom att gå in och köpa fler nya tåg än någon av våra grannregioner, den strategin har helt misslyckats. Det vi nu står med är att de nya tågen är på väg att produceras. Och kostnaden kommer att uppgå till cirka 2 miljarder. Samtidigt råder osäkerhet om vi under de kommande tio åren får några nya investeringar som förbättrar möjligheterna att bedriva järnvägstrafik på våra regionala banor. I den plan som nu är ute på remiss finns inte en enda krona angiven. Var och en som följt Länsunionen, som i varje uttalande försökt ge sken av att vi ska bli väl belönade i vårt län genom att följa deras strategi kan nu se att ”det bidde bara en tummetott”. Vi får ett signalsystem, men det är bara det som alla andra regioner också ska få, och utan det så går det över huvud taget inte att bedriva tågtrafik. Men all övrig upprustning av järnvägsspåren och elektrifiering samt nya mötesspår för att kunna ha pendeltågstrafik – ja, detta har vi inte ännu sett röken av. Inte en krona för dessa stora investeringar finns med i den plan som regeringen nu har skickat ut på remiss. 

Detta var inte roligt att skriva. Men kanske är det ändå så att någon måste våga säga det. En liten strimma hopp finns möjligen. Stångådalsbanan och Tjustbanan finns med i ett remissyttrande som är gemensamt från sex regioner i Sydsverige. Men trots det, vem vågar verkligen tro att detta rubbar S-regeringen, som tycks vara beredd att satsa orimligt stora belopp på att bygga höghastighetsjärnväg mellan storstäder?