Det magiska klockslaget – vad hände sen?

Folket var trötta, ja för att inte säga utleda, på alla restriktioner och allmänna råd som myndigheterna ”tvingat” dem hålla sig till under de två senaste åren.

Bara för att restriktionerna hävts betyder inte det att man kan sluta vara försiktig, menar skribenten.

Bara för att restriktionerna hävts betyder inte det att man kan sluta vara försiktig, menar skribenten.

Foto: Erik Abel / TT

Debatt2022-02-15 05:50
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Man hade inte fått gå ut och dansa eller gå på krogen som man ville. Inga idrottsevenemang gick att besöka förutom för de få åskådare som tilläts att komma in på arenorna. Att åka tåg blev allt svårare på grund av att tågpersonalen låg hemma och var sjuka. 

Allt handlade bara om covid-19. Men så helt plötsligt kom det ett dekret från myndigheterna att den 9 februari 2022 skulle alla de förhatliga restriktionerna upphöra. Kvällen innan det magiska klockslaget växte köerna sig långa utanför landets restauranger och nöjesställen. Snart skulle allt vara som vanligt igen. När så klockan äntligen slog tolv blev alla som galna, man rusade in till barerna och svepte i sig de första drinkarna, man dansade och sjöng. "HURRA, HURRA", ropade alla, "nu är vi äntligen fria och kan umgås som vanligt igen", var mångas kommentarer.  

Tyvärr var det inte alla som kunde glädja sig åt den nyvunna ”friheten”. I sina hem och på äldreboenden satt många gamla som inte denna dag heller fått den hjälp de ville ha av kommunens hemtjänst på grund av att personalen blivit sjuka i covid-19. De gamla fick inte komma ut på promenader som de brukade. Många fick inte ens hjälp med att duscha för att det saknades personal inom hemtjänsten.

Samma dag som restriktionerna togs bort var smittspridningen av covid-19 större än vanligt och Folkhälsomyndigheten redovisade 114 nya dödsfall och 16 358 nya fall det senaste dygnet som kopplades till pandemin. 

Men nu började smittskyddsläkare och myndigheter säga att de som avlidit inte hade gjort det av covid-19 utan med sjukdomen i kroppen. Vidare så jämställdes helt plötsligt covid-19 med en ”vanlig förkylning” och därför togs möjligheten till självtester bort. Fortfarande uppmanades dock medborgarna att vaccinera sig för att undvika svår sjukdom och död ifall man skulle råka bli smittad vilket framförallt gällde de som inte vaccinerat sig.  

En annan grupp som det talas allt mindre om är den grupp människor som brukar kallas för ”riskgruppen”. Det är alla de som har någon bakomliggande sjukdom eller andra åkommor som gör att de drabbas hårdare om de blir smittade. Den här gruppen har prioriterats under alla år som vaccination mot säsongsinfluensa pågått och det har varit gratis. 

Även i fortsättningen gäller det för dessa människor att vara extra försiktiga så att de inte blir smittade, även om man vaccinerats mot covid-19 kan man smittas av sjukdomen. Gamla och svaga människor löper alltså fortfarande stor risk att bli sjuka trots att de är vaccinerade. 

Resonerar myndigheterna som jag läste i en kommentar på sociala medier: ”De var ju gamla och skulle snart ha dött i alla fall”?