Många av Sveriges hamnar och farleder har också stora möjligheter att utöka verksamheten. Jag ser därför gärna att de tar över en del av de transporter som idag hanteras via lastbilar. 

Ungefär 90 procent av den svenska importen och exporten tar någon gång vägen via sjön. Det finns många anledningar till det. Det är oftast bäst både för miljön, säkerheten och för ekonomin. Med mycket ledig kapacitet blir kalkylen bättre ju mer vi fyller på i den infrastruktur som redan finns. Vid inrikes transporter står lastbilarna idag för 68 procent, järnvägen för 21 procent och sjöfarten endast för 11 procent av godsmängden. Detta trots att många stora städer ligger längs med kusterna och kapacitet finns även i våra inre vattenvägar till Vänern och Mälaren. Rätt genomfört kan den inrikes sjöfarten fördubblas i Sverige och avlasta trängsel på järnvägar och olycksdrabbade vägar. 

Den svenska regeringen har antagit en godstransportstrategi som tydligt aviserar att mer gods ska flyttas över från land till sjö. När vi ser att lastbilar står för en stor del av klimatpåverkan, trafikdöden och stora kostnader för slitage på våra vägar samtidigt som järnvägen har stora kapacitetsproblem finns kustsjöfarten som ett gott alternativ. Det råder ingen platsbrist på sjön, infrastrukturen är klar och miljövinsterna är stora om vi fyller fartygen. Ett stort oceanfartyg kan ta tiotusentals containrar på en och samma resa. Ett medelstort fartyg i Östersjön kan motsvara 500 lastbilar på de svenska vägarna. Statistiken talar sitt tydliga språk. Den nybyggda hamnen i Norvik kommer exempelvis kunna vara inkörsporten till städer kring Mälaren som medför att vägnätet avlastas rejält. En sjöbaserad förbifart Stockholm. 

Som svensk expertmyndighet inom sjöfart vill vi stödja en ökning av klimatsmarta logistiklösningar. Tyvärr är det idag få svenska transportköpare som väljer kustsjöfart. Vi kan exempelvis se att var tredje lastbil som kör från en hamn i Skåne åker vidare till en annan hamnstad. Det vore betydligt bättre om de transporterna fortsatte via sjön.

Det är delvis en fråga om pris eftersom logistiksystemet under många år byggts upp runt lastbilstransporter och inlandsterminaler. Men det beror sannolikt också på att man hellre fortsätter med en inarbetad logistikkedja än att ta risker som en förändring innebär. Det krävs kunskap och goda exempel som kan leda väg och det krävs volymer som på sikt kan leda till lägre priser. 

Sedan länge har sjöfarten själv finansierat farleder och hamninfrastruktur genom farleds- och hamnavgifter samtidigt som landinfrastrukturen är skattefinansierad. Mycket välkommet är därmed att det i regeringens nationella plan numera satsas närmare sju miljarder kronor (1 %) till sjöfarten som investeras över hela landet. Det innebär att vi nu genomför ett stort antal investeringar i muddringar och trimningsåtgärder som gör att större fartyg kan anlöpa ännu fler hamnar på ett säkert sätt. Samtidigt satsar svenska rederier stort på alternativa bränslen och energieffektivisering. Tillsammans med hamnar, skeppsmäklare, näringslivets transportråd och redare genomför vi också en digitalisering av anlöpet för att få ned kostnaden, öka hållbarhet och effektivitet. 

Sjöfart har sedan urminnes tider varit oerhört viktigt för Sverige, och är en grundpelare för svensk ekonomi. Det är tydligt att sjöfarten kostar betydligt mindre att bygga ut och bygga om än landinfrastrukturen och det är tydligt att det finns mycket ledig kapacitet i våra farleder och hamnar. Låt oss ta vara på det för klimatet, trafiksäkerheten och svensk konkurrenskraft!