Detta krÀvs för att fÄ arbetsro i skolan

Barn- och elevombudets tillsÀttande var pÄ goda grunder. Men resultatet har bidragit till att de störande eleverna har fÄtt lÀgga ribban för arbetsron i klassrummet.

Det behövs bÄde ekonomiska och politiska förutsÀttningar för att ge lÀrare legitimitet att upprÀtthÄlla arbetsron i skolan, menar skribenten.

Det behövs bÄde ekonomiska och politiska förutsÀttningar för att ge lÀrare legitimitet att upprÀtthÄlla arbetsron i skolan, menar skribenten.

Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Debatt2020-07-10 04:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

GÄr man in och lÀser vad lÀrare dömts för blir man helt klar över lÀrares oro att ingripa. Det skulle behövas tvÄ lÀrare i varje klassrum, dÄ det finns uppgifter i domarna att om lÀraren inte varit var ensam vuxen med eleverna kunde situationen troligen blivit nÄgon annan. Men det Àr ganska vanligt att en lÀrare Àr ensam i klassrummet.

Jag har inte sett nĂ„gon forskning som visar pĂ„ vad de övriga eleverna i klassrummet förlorar i arbetskapacitet pĂ„ grund av stökiga kamrater. Det Ă€r antagligen ingen intressant samhĂ€llsfrĂ„ga. 

Nu Ă€r det inte bara barn- och elevombudet som underminerar skolan. Det finns en politisk okunnighet om skillnaden mellan kommunallag och skollag. Enligt det sistnĂ€mnda ska alla elever som har behov av stöd och hjĂ€lp ha rĂ€tt till det. Som rektor kan man aldrig sĂ€ga till en elev eller förĂ€ldrar att ”jag kan inte hjĂ€lpa dig för jag har inga pengar”. DĂ„ bryter man mot skollagen, men följer kommunallagen. Rektorsuppdraget Ă€r egentligen ett omöjligt uppdrag. 

Ett problem som uppstĂ„tt sedan kommunaliseringen, dĂ„ vi gĂ„tt frĂ„n regelstyrning till mĂ„lstyrning Ă€r att lĂ€rares arbetsmiljö blivit starkt försĂ€mrad. Ni som fortfarande finns kvar dĂ€rute mĂ„ste bidra till en förbĂ€ttring av arbetsmiljön om vi ska fĂ„ bra lĂ€rare i framtiden. VĂ„ra barn ska bara ha de bĂ€sta pedagogerna. I paniken över att sĂ„ fĂ„ vill bli lĂ€rare sĂ€nker man intagningspoĂ€ngen till vĂ„ra lĂ€rarutbildningar. Men lĂ€rarjobbet Ă€r inget ”vemsomhelstjobb”. Det Ă€r ett av vĂ€rldens viktigaste arbeten. Vi lever idag i ett informationssamhĂ€lle och den som inte kan lĂ€sa och skriva ordentligt fĂ„r stora svĂ„righeter att klara sig utan att ta hjĂ€lp av andra. För lĂ€rares utbildningsinsats har samhĂ€llet lĂ€nge lönat dem med lĂ„ga löner och en dĂ„lig arbetsmiljö. Det lockar sĂ€llan folk till utbildning. Förr hade man lĂ€rarlönen som mĂ„tt för vilken lön en riksdagsledamot skulle ha. Det har uppstĂ„tt en viss skillnad över tid.

PÄ regeringsnivÄ har man mellan valen tÀvlat om hur man ska Àndra skolan. Man kastas hit och dit som skolledare. Det som gÀller idag gÀller inte nÀsta Är. I nÀsta val Àr det andra partier som ska Àndra skolan pÄ nÄgot annat sÀtt. FörutsÀttningarna Àndras sÄledes hela tiden och man mÄste veta nÀr ett lÀsÄr börjar vad förutsÀttningarna Àr och man mÄste veta det minst fem Är framÄt för att kunna göra önskade förbÀttringar och att hinna se resultatet. VÄra högsta politiker tror att en förÀndring syns pÄ tvÄ till tre Är. SÄ Àr det inte, en varaktig förÀndring tar tid.

Arbetsro Àr ett stort behov för alla parter i skolan och jag hoppas vi har tagit ett steg pÄ vÀg dit genom att ge lÀrare legitimitet att upprÀtthÄlla arbetsron för alla elevers bÀsta. Till det behövs bÄde ekonomiska och politiska förutsÀttningar.