2020 var ett annorlunda år, på många sätt. I tidningen den 7/1 beskriver Socialdemokraterna i Region Kalmar län det som året då grunden lades för en långsiktigt hållbar ”Socialdemokratisk politik på riktigt”. Spännande. Ska vi utgå från att alla misslyckanden de senaste dryga 15 åren då de försökt styra landstinget/regionen är ”Socialdemokratisk politik på låtsas”? Slagorden påminner om svunna tider, det är inte utan att tankarna går till retoriken som nötte ned det forna östblocket. Därutöver skramlar tunnorna anmärkningsvärt tomma, Socialdemokraternas svaga reformagenda andas mestadels trötthet.

Trots att Region Kalmar läns personalpolitiska mål är att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser, talar medarbetarna på golvet ett annat språk än det Socialdemokraterna lyssnar på i regionhusets mötesrum. I själva verket instämmer endast 14 procent av över 7 000 medarbetare till fullo att regionen är en attraktiv arbetsgivare. På drygt 100 arbetsplatser når det knappt upp till 10 procent, medan dussinet arbetsplatser på sjukhusen orkar inte över 3 procent. Det, är effekten av Socialdemokratisk politik på riktigt.

I de fackliga dialoger som sker i samband med löneöversynen varje år har alla fackförbund, utom ett, flaggat för att bättre löner, bredare lönespridning samt att kompetens och erfarenhet måste avspeglas tydligare i lönekuvertet. Därför har Moderaterna och Kristdemokraterna i budget föreslagit en stegvis reform, självklart finansierad, med målet att öka särskilt yrkesskickliga sjuksköterskors månadslön med 10000 kronor. 

Anledningarna är många; det som ovan nämnts liksom att råda bot på det kroniskt ökande beroendet av inhyrda sjuksköterskor, något den politiska ledningen (S, C, L) i regionen tycks lämnat walk over inför eftersom kostnaderna tillåtits skena från 45 miljoner kronor till nära en kvarts miljard bara de senaste tio åren. 250 miljoner kronor motsvarar hela den oansvariga skattehöjningen som länets medborgare fick kastad i ansiktet för dryga året sedan. Under pandemin har antalet inhyrda sjuksköterskor i regionen eskalerat med närmare 30 procent, samtidigt lyckas andra regioner minska hyrberoendet. Och givetvis sade S, C och L ”nej” till att höja de särskilt yrkesskickliga sjuksköterskornas löner med 10 000 kronor i månaden. Kanske då det inte vore Socialdemokratisk politik på riktigt.