Riksdagen röstade häromdagen som väntat igenom den budget som Moderaterna och Kristdemokraterna gemensamt lagt fram. Än finns det ingen regering på plats, men vi kan konstatera att ett steg i rätt riktning ändå har tagits. M/KD-budgeten bryter de senaste årens utveckling mot allt högre skatter och ger mer kvar i plånboken.
Alla som arbetar får sänkt skatt genom förstärkningen av jobbskatteavdraget och höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt innebär att färre behöver betala världens högsta marginalskatter. Det är inte bara betydelsefullt för svensk ekonomi, utan också rättvist. Däremot är det obegripligt att M/KD-budgeten inte tar bort den utfasning av jobbskatteavdraget som infördes av Löfven och som Finanspolitiska rådet dömt ut som en skattehöjning som gör både löntagare och staten fattigare. Man tar inte heller steg för att sänka världens högsta marginalskatt genom att avskaffa värnskatten, något som borde vara en självklarhet för dessa partier.
Det finns däremot andra inslag i budgeten som förtjänar beröm. Skatten på pension sänks mer än med övergångsregeringens förslag. Det är klok politik och innebär en ökad trygghet för alla som lämnat arbetslivet bakom sig. En ren rättvisefråga är också att den bisarra indexeringen av bensinskatten bryts. Överbeskattningen av bilister är orimlig, saknar miljömässig grund och är i praktiken en straffskatt för dem som bor på landsbygden eller av andra skäl har stort behov av bil. Samma sak gäller flygskatten. Det är en uselt utformad skatt som redan i utredningsfasen konstaterades vara verkningslös ur miljöhänseende.
Förändringar av mer principiell karaktär i budgeten är att det fria inträdet på statliga museer och avdragsrätten för fackföreningsmedlemskap avskaffas. Likaså är det en viktig signal att börja rensa i floran av myndigheter genom att lägga ner Jämställdhetsmyndigheten. Förhoppningsvis är detta också ett första steg i att avpolitisera myndighetsväsendet. Här finns betydligt mer att göra.
Den budget som nu gått igenom tar Sverige några steg i rätt riktning. Men de kommande åren behöver långt mer göras, som inte ryms i en budgetreservation. Sverige behöver en ny regering som förutom M och KD även borde innehålla liberaler och centerpartister. Inte minst på grund av L:s kamp mot värnskatten och C:s krav på sänkta arbetsgivaravgifter.
En sådan minoritetsregering skulle tveklöst få kämpa hårt, ställas inför tuffa avvägningar och tvingas hålla inne med viktiga reformer för att få stöd i riksdagen. Kanske skulle det till och med bli omöjligt vid något tillfälle. Men att lämna walkover skulle innebära att Sverige går miste om de reformer som krävs för att landet ska fortsätta stå starkt i framtiden.