Global och nationell turbulens omgärdar firandet i Sverige av FN-dagen den 24 oktober. Det förnyade kärnvapenhotet, humanitära katastrofer och rekordstort antal flyktingar påverkar samarbetet i FN. På hemmaplan är det parlamentariska läget instabilt. En ny regering kommer att behöva söka lång- och kortsiktiga samarbeten för att få igenom sin politik. Svensk utrikespolitik har dock alltid präglats av samsyn mellan partierna.
Nationell säkerhet förutsätter global säkerhet och en viktig del i den insikten är Sveriges medlemskap i Förenta Nationerna. FN-samarbetet har varit och är historiskt framgångsrikt. Ett av många exempel är att färre människor dog i konflikt under 2000-talets första decennium än under något decennium under hela 1900-talet. Att nära en miljard människor har lyfts ur extrem fattigdom är en grund för att nå målet i Agenda 2030 att utrota världsfattigdomen. Den 70-årsjubilerande FN-förklaringen om de mänskliga rättigheterna är ytterligare en milstolpe.
En av FN:s många uppgifter är, med den förre svenske generalsekreteraren Dag Hammarskjölds ord, att värna de små ländernas intressen. FN-samarbetet ger också små länder möjlighet att få inflytande i världspolitiken i kraft av goda och genomtänkta förslag. Det har Sverige utnyttjat genom att bland annat bidra till de internationella konventionerna för barns och kvinnors rättigheter.
Under de två senaste åren har Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd åter visat att ett litet land kan göra avtryck. Den svenska FN-representationen i New York har aktivt drivit frågor som konfliktförebyggande, kvinnors roll i fredsprocesser och dialog med civilsamhällets organisationer. Sverige har också fått igenom humanitära resolutioner i krigets Syrien.
Att små länder sluter upp kring FN-tanken är viktigt också för dialogen med de stora spelarna. FN-chefen António Guterres betonade vid säkerhetsrådets besök i Hammarskjölds Backåkra i våras just Sveriges roll som brobyggare i ett splittrat säkerhetsråd.
Vid sidan av aktiv FN-politik har 80 000 svenska kvinnor och män arbetat i FN-organisationen genom åren. I dag bekämpar svenska kvinnor och män internationell terrorism genom att delta i FN:s insats i Mali. Att flera svenskar på senare tid har tillträtt höga poster i FN-systemet är ett kvitto på att Sverige ses som en tillförlitlig FN-medlem.
Sverige lämnar snart över stafettpinnen efter rådsplatsen. Rollen som litet men aktivt land i FN måste förvaltas. För oss i FN-rörelsen är det avgörande att det svenska FN-engagemanget förblir starkt.
Att genom fortsatt aktiv FN-politik och en stark FN-röst värna både global och nationell säkerhet är en central uppgift för Sveriges nya regering – både efter att det svenska rådsmedlemskapet upphör vid årsskiftet och på längre sikt.