Om vi inte har en enad front från länet så minskar våra möjligheter att bevara trafiken.
Att det kommer fram ett förslag som innebär att vi förlorar direktanslutning till stamjärnvägen i Linköping innebär en kraftig försämring för tågresenärerna och de som vill använda sig av kollektiva trafiklösningar. Det är dessutom ett förslag som går emot nationella lösningar på hur miljön ska förbättras i framtiden och utvidgade arbetsmarknadsregioner.
I flera debattartiklar så tävlar debattörerna om att framstå som de goda förespråkarna för järnvägstrafik medan andra är bovarna och orsak till hur det ser ut idag.
Både M och KD menar att det är den tidigare S-regeringen som bär ansvar för den nuvarande situationen och att nu när det är en borgerlig regering med stöd av SD så kommer det att bli ökade statliga satsningar på vägar och järnvägar i Kalmar län.
Jag hoppas verkligen det men det återstår att bevisas. Har nämligen varit med om motsatsen.
Efter ett flerårigt arbete så lyckades vi få in Tjust- och Stångådalsbanan i budgeten för infrastruktursatsningar 2008. Det beslutet togs 2002-2003 och följdes upp med 200 miljoner efter beskedet om nedläggningen av Electrolux i Västervik.
När den borgerliga regeringen under Reinfeldt (M) tillträdde 2006, så var ett av de första besluten att ta bort pengarna ur infrastrukturbudgeten.
Så kära politiker som representerar M, KD, L och SD – nu är det upp till bevis. Vi såg att den förra borgerliga regeringen kunde ta bort pengar som skulle användas till infrastruktursatsningar i Kalmar län. Nu vill vi se pengar som kan satsas istället.