Våldtäktsman som våldtagit kvinnor under tortyrliknande förhållanden får skadestånd för en åldersmiss. Våldtäktsmän får domar upphävda eller frias genom att hävda sexsomni – att han gjorde det i sömnen. Våldtäktsfall fortsätter att läggas på hög och brottsoffren får aldrig upprättelse. Detta är ett rent kvinnosvek.
Kvinnors otrygghet har ökat markant de senaste åren där anmälda sexualbrott utgör en tydlig indikation om varför. I jämförelse med andra EU länder har Sverige länge haft högst antal våldtäktsanmälningar per invånare. De flesta våldtäkter som anmäls tas aldrig upp till åtal och rättegång utan läggs på hög. En granskning av Brå visar på allvarliga brister i hanteringen av våldtäktsärenden, bland annat att den misstänkte gärningsmannen endast förhörs i hälften av fallen. Ungefär fem av hundra våldtäktsanmälningar leder till en fällande dom. Kvinnorna lämnas kvar med sitt trauma utan upprättelse trots att de tagit sig mod att göra en anmälan.
Det är en kränkning mot brottsoffren att förövare i efterhand tillåts hävda en extremt sällsynt diagnos som sexsomni och retroaktivt kräva skadestånd. Orättvisan i rättsystemet och bristen på agerade från den så kallade feministiska regeringens är så uppenbar att människor anordnar insamlingar till sexualbrottsoffer.
Den låga andelen fällande domar i sexualbrottsmål samt utfallet av dessa våldtäktsfall påverkar benägenheten att anmäla brott. Enligt kvinnojourerna är förtroendet för rättsväsendet bland unga tjejer lågt och endast en bråkdel orkar med den process som en anmälan innebär.
Kristdemokratiska kvinnoförbundet har länge krävt att fler resurser behöver tillsättas för att kunna handlägga våldtäktsanmälningar. Straffskalan för sexualbrott måste skärpas, så att den verkligen återspeglar allvaret i brottet. Straffen för minderåringa som begår grova brott behöver skärpas. Skadeståndet till brottsoffer ska höjas och förskotteras från staten som sedan kräver den dömde på skadeståndet. Stödet till brottsoffren fungerar idag olika bra runt om i landet. Det behövs en nationell översyn över stödet till brottsoffren genom hela kedjan.
Efter snart två mandatperioder med världens första ”feministiska regering”, kan vi konstatera att kvinnors liv har försämrats på en rad områden. Kvinnors trygghet är på tillbakagång. Inga kvinnor eller barn ska någonsin behöva bli så sviken av ett rättssystem som uppenbarligen gynnar och utnyttjas av våldtäktsförövare.
Det är dags att brott mot kvinnor tas på allvar, att resurser tillsätts och att brottsoffer får upprättelse. Allt annat är ett kvinnosvek.