Att de som skyddar oss andra i onödan ska riskera liv och hälsa är en skam och ett svek. Det är tyvärr vad som håller på att hända i vårt land idag. Rapporterna om brist på skyddsutrustning för vårdpersonal blir allt fler.
Det förekommer flera exempel på hur riktlinjer utformas där en lägre nivå av skyddsutrustning vid vård av coronasmittade rekommenderas än vad som används i andra länder och vad som normalt påbjuds. Det finns skäl att anta att dessa rekommendationer beror på att det föreligger en brist på skyddsmaterial, särskilt eftersom det finns data som pekar på att den som utsätts för stora doser av viruset riskerar att bli mer allvarligt sjuk. Vårdpersonal som arbetar i en miljö med många smittade ska därför självklart behöva en högre nivå av skydd än den miniminivå som idag rekommenderas.
Det är en grym ironi att den utrustning som behövs är förhållandevis billig och enkel att producera men att vi ändå har en brist. Massvis med goda initiativ av medborgare och företag som nu förfärdigar vissa skydd har tagits men det är tyvärr en ganska klen tröst i jämförelse med att Sverige för några årtionden sedan på några dagar kunde förse hela sin befolkning med andningsskydd. De politiker som styrt vårt land de senaste årtiondena bär skulden till detta. Deras naiva övertro på att marknaden alltid ordnar allt billigt och snabbt har nu kommit på skam. De har avvecklat den beredskap vårt samhälle tidigare hade i form av extralager av mediciner, livsmedel och utrustning av olika slag. Lärdomen av detta riskerar att bli dyrköpt men vi ska vara glada att det inte är ett än kraftigare hot vi står inför.
Nu krävs att samhällets alla resurser mobiliseras för att skaffa fram nödvändig skyddsutrustning. Riktlinjerna för vilket skydd personalen ska ha måste skärpas så att det säkra tas före det osäkra. Militär utrustning skulle i högre utsträckning än idag mobiliseras för vårdens räkning.
Det är också dags att vi på allvar bygger ut vår beredskap igen. Vårt samhälle måste ha en grundläggande krisberedskap där tillgång på livsmedel, vårdutrustning, bränsle och andra livsviktiga kategorier säkerställs. Inte minst planer och strukturer för hur medborgarnas väl och ve ska skyddas måste utformas. Och det utan hänsyn till vad som är ekonomiskt lönsamt och marknadsmässigt – tiden för övertro på den sortens dumheter är förbi för varje klart tänkande människa.
Jacob Hoffsten
Socialisterna - Välfärdspartiet