Det finns för lite vatten i landskapet det ser vi alla. Men så allvarligt som det är idag skulle det inte behöva vara om det funnits fler våtmarker. Cirka 70 procent av de våtmarker som fanns i södra Sverige i början av 1900-talet är borta efter alla utdikningar som gjordes för att ta fram mer mark att bruka när befolkningen växte. I mälardalen 90 procent. I Norrland är det mesta kvar. Vattenmyndigheten, länsstyrelser och kommuner, alla ser och förstår att vi måste låta vattnet stanna kvar i markerna istället för att det rinner ut i haven. Vi har även sänkt en hel del sjöar som kanske kan höjas igen. Eller återskapas om de dikats ut. Klimatförändringen är påtaglig om man ser på senaste decennierna och nu måste vi förebygga allt extremare väder.

Jag vill att bonden eller markägarna bland annat ska få betalt för att hålla vattnet kvar i landskapet. Eftersom mer vatten kanske minskar trädproduktion i den torrlagda våtmarken eller odlingsmark så blir det ett ekonomiskt alternativ som gör att hela samhällets behov kan balanseras. Förr ville vi att bönderna skulle dika, så då fick de betalt för att göra det.

Vi måste ta ett helhetsgrepp för att vattnet ska stanna i markerna istället för att snabbt rinna ut i Östersjön och samtidigt ta med sig näringsämnen ut i havet, vilket skapar problem med övergödning och döda havsbottnar.

Lösningen är att återskapa många fler våtmarker som håller kvar vattnet. Man kan genom att samverka i vattenråden som finns över hela Sverige skapa hela system av våtmarker. Om man har seriekopplat dem och tömmer efter schema kan vattendragen ha vatten hela året.

Genom att betala bönderna för att hålla vattnet kvar i markerna skulle vi snabbt få många våtmarker tillbaka. Våtmarker är som svampar som suger upp vatten och växter och djur i våtmarkerna tar upp näringsämnen.

Idag finns det möjlighet för lantbrukare att söka bidrag till att återskapa och bevara en våtmark men den summan är inte speciellt stor. Man måste ansöka om det och ibland även göra ny vattendom. Det behövs tillit och enkelhet som kan finputsas i efterhand när väl våtmarkerna är på plats.

Staten skulle kunna införa en hel meny av tjänsteefterfrågan med ett prissystem där bönderna får betalt för olika ekotjänster de kan utföra, exempelvis för att bevara mångfalden i naturen. Ett exempel är att återskapa våtmarker. Eller konflikten kring skogsbruk och biotoper eller gammelskogar som skulle kunna hanteras genom att man erbjuder alternativa inkomstmöjligheter och inte enbart vedproduktion.

Dagens system är krångligt och inte särskilt utvecklat kring ekotjänster och vad de verkligen är värda för samhället. Istället borde det räcka med att bönderna själva rapporterar vilka åtgärder de gör mot menyn, eller om vi ska kalla den ekotariff.

När man anlägger en våtmark och håller kvar vatten i landskapet börjar det hända intressanta saker. Det uppstår nya möjligheter till entreprenörer, kräftvatten, turism, fiske, fågelsjöar om våren och det blir inte minst fler boendemiljöer. Det skapas mottryck mot grundvattnet så att brunnar inte sinar. Staten måste lita på att lantbrukarna vill sina marker väl, och att de ser till att markerna brukas på ett sådant sätt att våtmarker anläggs och inte växer igen.

Idag har bönderna få inkomstkällor. Det är bete, kött och skog. Om samhället ger en högre ersättning för att göra mer av markerna och utveckling av våtmarker kommer hela vårt land att tjäna på det. Framförallt torra eller regniga årstider. Alla blir vinnare.

Matpriserna eller träpriserna kan aldrig återspegla alla nyttigheter som lokalproducerat innebär. Hur ska det förklaras för konsumenten på butikshyllan bredvid all import.

Många bönder skulle använda sina marker på ett annat sätt om det fanns fler sätt att tjäna pengar för uppehället, de måste ju leva på sina gårdar. Vill vi dessutom att folk med olika yrken ska kunna bo och verka på landsbygden.

För mig som Centerpartist är det här grön politik och den ska verkställas så nära bonden eller entreprenören som möjligt. Då blir det bäst resultat, och med egen makt över hur markerna ska utvecklas.

För 15 år sedan började jag anlägga våtmark och sedan dess har inget vatten saknats i våra brunnar i byn, massor av fåglar, bland annat svarthakedopping, får kullar varje år. Det prunkar av liv och bönderna kan låna marken när de behöver, när vattnet renats i våtmarken porlar den vidare mot stadens vattenreserver.