Som ledamot i Cirkusakademien har jag lärt känna djurrättens organisationer. De har, milt uttryckt, en flexibel inställning till fakta. Deras främsta vapen är överdrifter och generaliseringar. Påpekanden och anmärkningar vid myndigheters kontroller av djurhållare överdrivs å det grövsta. Även mindre anmärkningar utan betydelse för djurens välfärd beskrivs som djurplågeri.
Vidare ägnar sig dessa organisationer, främst genom det gemensamma paraplyet Eurogroup for animals, åt omfattande manipulation av forskningsresultat för att visa på stöd för sin uppfattning.
Det gäller inte bara cirkus utan alla former av yrkesmässig djurhållning.
I mitt arbete som konsult och skribent sysslar jag sedan länge med jord- och skogsbruksfrågor. I den rollen har jag besökt fler mjölkgårdar än de allra, allra flesta. Vidare var min svärfar mjölkproducent och jag har hjälpt till i hans ladugård. Jag är något så ovanligt som en skrivbordspilot som kan mjölka.
Händelserna på gården i Hälsingland är exceptionella. Under alla mina år med god insyn i lantbruket har jag aldrig sett något som ens kommer i närheten av vad SVT visade. Tvärtom är min erfarenhet att svenska mjölkbönder sätter sina djur alla först. Min svärfar, som inte finns med oss längre, hade gråtit om han sett tv-bilderna. Välskötta kossor var hans stolthet.
Hälsingefallet visar tvärtom effekterna av att vansköta sina djur. Långt innan händelserna uppmärksammades av media, slutade ett lokalt mejeri att köpa mjölken, eftersom den smakade konstigt. Vidare var gården redan innan avslöjandet konkursmässig och under rekonstruktion.
Lärdomen är att det inte är lönsamt att behandla djuren illa. Lönsamheten ligger i välskötta kor som lever länge, mår bra och levererar god mjölk av hög kvalitet.