Jag har med stort intresse följt den diskussion som pågått i Vimmerby Tidning gällande lussebullar i skolan och kommunens svar, där de motiverar att skicka medarbetare på dyra kurser. Att bli skolförälder under en pågående pandemi gör att man inte riktigt får insyn i vad föräldraföreningen gör och jag blir både stolt och ledsen av att läsa om allt föräldraföreningen i Frödinge gör för skolan och våra barn. Stolt över det engagemang som finns – men ledsen för att kommunen och skolan har backat så hårt från sitt ansvar.
Framför allt när jag tänker på att jag redan två gånger fått returnera böcker till skolbiblioteket, böcker som varit i så dåligt skick att de aldrig borde ha lånats ut. Senaste gången fick jag sätta ihop boken med en gummisnodd och skicka med en lapp till fröken innan jag stoppade ner den i barnets skolväska. Då jag tidigare arbetat på Vimmerby bibliotek vet jag mycket väl att en bok i så dåligt skick skulle ha gallrats ut ur beståndet och man hade försökt att ersätta den. I skolbiblioteket får den dock finnas kvar. Fattas pengar för nya böcker? Fattas bibliotekskunnig personal som kan se över skolbiblioteken? Jag vet inte.
Vad jag dock vet är att för barn som bor utanför Vimmerby tätort så är skolbiblioteket det de flesta har tillgång till. Storebro och Södra Vi har ännu kvar sina filialer (även om de knappt hållit öppet de senaste veckorna) och kan besöka dessa men för övriga barn i ytterorterna och på landsbygden så är det skolbiblioteken som gäller. Särskilt nu när Vimmerby bibliotek dessutom dragit ner på öppettiderna efter pandemin. Man har inte längre öppet till kl 19 utan som längst till kl 18 på vardagar och lördagsöppet lyser alltjämt med sin frånvaro. När ska vi som bor utanför Vimmerby tätort kunna besöka biblioteket? Att lita på att skolbiblioteket kan förse mitt barn med hela böcker som väcker läslust – det gör jag inte längre.
Jag kan hålla med kommunledningen om det värdefulla med att åka på kurser, det är otroligt givande att få utbyta erfarenheter med andra personer än sina medarbetare. Men när man hela tiden i kommunen pratar om att pengarna inte räcker, att vi måste spara in på verksamheterna och man dessutom har den högsta skattesatsen i länet samtidigt som medborgarnas service delvis är beroende av ideella krafter. Då håller jag med Daniel Söderqvist, som i sin lördagskrönika i Vimmerby Tidning skriver att det är hög tid att gå i takt med tiden och vara lyhörd över vad som är passande och inte sticker i ögonen.