Bo Löwenberg skriver i ovan nämnda debattartikel att Västervik först 1964 fick direkt förbindelse till Linköping. Det hade vi långt innan via smalspår. Västervik–Ringstorp–Linköping som gick på den tiden, gick nästan lika fort som nu via normalspår. Dessutom kunde man åka till Norrköping Östra via smalspår samt ända till Örebro via Kimstad. 

Men SJ lade enorma pengar på en ny vagnpark i form av rälsbussar och diesellok men sedan skulle allt bort. Varför? Jo man hade några medarbetare som varit i USA och upplevt Greyhoundbussar från en kontinent till en annan. Man glömde att vi hade inte vägar till detta. 

Allt smalspår lades ned utan att ta hänsyn till överenskommelsen som gjorts. Men godstrafiken var huvudskälet till lönsamheten. 

Nu vill MP satsa på järnväg men det finns ju inget fungerande kvar annat än på stambanor. 

Debattören skriver också att delar av Kalmar–Bergas smalspår har breddats. Det är inga delar utan hela banan, som låg i träda i flera år. Jag var själv stationerad i Kalmar vid detta tillfälle när alla banor från Kalmar lades ner förutom till Växjö