Den som säljer sin arbetskraft befinner sig i underläge och är beroende av sitt lönearbete för att försörja sig. Den som köper arbetskraft, arbetsgivaren, är däremot i de flesta fall i överläge. Arbetsgivaren kan välja vem som ska anställas och har rätten att leda och fördela arbetet fritt.

Lagen om anställningsskydd (LAS) instiftades för att i viss mån kompensera för denna ojämlikhet. För den enskilde arbetstagaren är LAS ett viktigt skydd och själva grunden för det vi kallar anställningstrygghet. Ska arbetsgivaren kunna säga upp någon krävs saklig grund och att turordningsregler gäller. Arbetsgivaren kan alltså inte godtyckligt säga upp anställda.

LAS ger den anställde trygghet, vilket inte bara är ett värde i sig, utan också bidrar till att anställda vågar kritisera missförhållanden och kräva inflytande över sin arbetssituation. För arbetsmarknaden som helhet innebär LAS att konkurrensen mellan olika anställda regleras och begränsas. Den hindrar arbetsgivaren från att sparka en anställd och istället anställa en som är billigare. 

Denna trygghet för de anställda vill nu S, MP, C och L riva upp. Enligt Januariöverenskommelsen ska anställningstryggheten försämras. Framförallt ska detta göras genom fler undantag från turordningsreglerna och andra försvagningar av LAS. Det ska helt enkelt bli lättare och billigare att säga upp anställda. Det är ett slag i ansiktet på svenska löntagare!

Försämrad anställningstrygghet kommer att förändra vardagen på arbetet på många sätt. Arbetsgivarna kommer att få större makt över vilka som ska sägas upp och vilka som får stanna. Detta kommer att skapa tysta arbetsplatser, där folk inte vågar säga ifrån eller påtala missförhållanden av rädsla för att bli av med jobbet. Det leder också till otryggare klimat på jobbet: vem vet vem som får gå nästa gång?

Medan Januaripartierna vill försvaga arbetstryggheten kräver Vänsterpartiet istället stärkt lagstiftning och stopp för osäkra anställningar. Lagstiftningen är redan idag mycket generös med alternativa anställningsformer. Vi behöver minska otryggheten och godtyckligheten på arbetsmarknaden, inte öka den ytterligare.

Här är fyra konkreta exempel på reformer vi skulle vilja se istället för försämrad LAS:

• Avskaffa allmänna visstidsanställningar. Fasta anställningar ska vara norm. För den som vill anställa på visstid ska vissa specifika kriterier uppfyllas.

• Förbjuda hyvling. Regelverket för arbetsbrist ska gäller även när arbetsgivaren vill ändra en anställds anställningsgrad.

• Återanställningar, inte bemanningsanställningar. Så länge det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning ska det inte vara tillåtet att hyra in arbetskraft från bemanningsföretag.

• Ta bort undantaget för småföretag. Rätten för företag med högst tio anställda att undanta två personer från turordningslistan bör avskaffas.