I den säkerhetspolitiska turbulens som följt efter Rysslands olagliga aggressionskrig mot Ukraina tog Sverige rygg på Finland in i den nordatlantiska försvarsalliansen Nato. I Sverige är opinionen djupt splittrad i huruvida detta är en klok strategi eller inte. Det får framtiden utvisa. Det vi vet med vetenskaplig säkerhet är att klimatkatastrofen står för dörren och med den riskerar miljontals liv gå till spillo när ekosystemen kollapsar i bränder, stormar, extrem hetta och översvämningar. Detta är en ännu större säkerhetspolitisk fråga. Det behövs ledarskap för att klara av klimatkrisen och återigen kliver Finland fram.
Med den överväldigande majoriteten 121-42 beslutade den finländska riksdagen den 25 maj att landet skall vara klimatneutralt till år 2035, helt i linje med IPCC:s rekommendationer. Till lagen fogas också skrivningar om delmål med utsläppsminskningar, stärkande av landets kolsänkor och ett samiskt klimatråd. Det som gör att Finland framstår som ett föredöme är att lagen gör klimatmålen bindande.
Sverige behöver nu återigen ta intryck av sitt grannland i öst. Om vi, som betrodd vetenskapsnation, vill visa globalt ledarskap måste vi följa det finländska initiativet. Istället för att, som klimatminister Annika Strandhäll (DN 29/4), sväva på målet om det är ens är möjligt att uppnå Sveriges åtaganden i Parisavtalet krävs det nu att vi avsevärt växlar upp. Vi behöver skärpa slutdatumet för våra nettonollutsläpp till 2035, inrätta medborgarråd med klimatmandat, utlysa ett nationellt beredskapsläge, ett så kallat klimatnödläge, förändra det finanspolitiska ramverket för att möjliggöra historiskt stora förebyggande investeringar, styra mot lägre köttkonsumtion återställa våra våtmarker och förespråka hållbara pensionsinvesteringar, för att nämna några av de beslut som ett tydligt ledarskap kan åstadkomma.
Socialdemokraterna, som statsbärande parti, har ett ansvar att se till att Sverige inte tappar farlig fart och tid i klimatomställningen. Men klimatet tillhör inte ett enskilt parti. Som människor i vår tids störa ödesfråga behöver vi alliera oss över alla gränser, nationella, politiska och religiösa. Alla som har ögon att läsa med och öron att höra med vet vad vetenskapen varnar för. Det är nu det gäller. Innan det är försent.
Hur mycket vi än vurmar för andra samhällsfrågor är vår gemensamma överlevnad trots allt det viktigaste.