Bland det mest anmärkningsvärda som jag noterat under de senaste fyra åren är att inte en enda gång har Socialdemokraterna lyckats få infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) att komma till Kalmar län för att diskutera investeringar på Stångådals- och Tjustbanorna.
Det andra som är uppseendeväckande är att under de senaste fyra åren så har varken Socialdemokraterna eller Centerpartisternas regionråd i Kalmar län lyckats att skriva en enda debattartikel tillsammans med sina partikollegor i Östergötland. Gång på gång har jag påtalat att det måste talas med ”en röst” från båda de län som är berörda av Stångådalsbanan och Tjustbanan. Annars kan vi skrika oss hesa utan att Trafikverket bryr sig.
Vi kristdemokrater har haft gemensamma artiklar med regionråd och riksdagsledamöter från Kalmar län samt Östergötland. Vi har insett vikten av att kroka arm båda sidor länsgränsen. Denna insikt har inte funnits hos S och C. Med detta i färskt minne är det tragiskt att nu följa debatten i media.
Till detta kommer också när vi i regionfullmäktige den 27 mars 2019 – för fyra år sedan – fattade det stora avgörande beslutet om att köpa nya tåg för över 2 miljarder kronor. Ett av de enskilt största besluten som regionen någonsin tagit. Då ville vi från KD och M att beslutet skulle säkerställas med ett särskilt uppdrag till regionstyrelsens ledning, som bestod av S och C.
Vi lämnade in följande yrkande under fullmäktigedebatten: ”att uppdra åt regionstyrelsen att intensifiera arbetet med att få till stånd de statliga investeringar som krävs för att fullt ut nyttja den tåginvestering som regionen nu gör.” Men inte accepterade Socialdemokraterna och Centerpartiet ett sådant uppdrag. Det röstades ner. Trafikverket och regeringen förstår behovet av upprustning när vi visar våra muskler genom att köpa nya tåg, sa man från S och C. Jag minns debatten som igår.
Alla inser nu fyra år senare att vårt yrkande hade varit ett nödvändigt beslut för att inte hamna där vi nu sitter. Men det väntar jag mig inte att något regionråd från S och C ska erkänna. Å andra sidan tänker jag inte låta allmänheten vara okunnig om sakläget. Därför detta debattinlägg.
Till detta kan man lägga det möte som regionledningen hade med Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon den 8 april 2020. Då presenterade Trafikverket möjliga framtidsplaner för Stångådalsbanan och Tjustbanan. En av dessa var att det inte skulle vara någon järnvägstrafik norr om Vimmerby upp mot Linköping. Till mötet med Trafikverket blev jag aldrig inbjuden. Men efter påstötning fick jag del av de bilder som hade redovisats. Men dessa skulle inte spridas sa man, för de var ju så osannolika.
Nu är dessa tre år gamla planer från Trafikverket högst sannolika. Tyvärr. Och då skriker ledande företrädare för S och C i högan sky. De har inte nog med krav på den nytillträdda infrastrukturministern som blott haft ansvaret cirka tre månader, jämfört med de fyra år då Eneroth visade nonchalans mot Kalmar län.
Självklart hoppas jag att vår nya infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) ska göra ett bättre och mera landsbygdsfokuserat jobb än sin företrädare Eneroth. Min förhoppning är att regeringen i regleringsbrev till Trafikverket ska markera att idéer som grusar järnvägstrafiken i norra Kalmar län och södra Östergötland ska få ett svar som säkerställer tågtrafik på hela järnvägssträckan in till Linköpings station.