Vad har de då för önskemål när det gäller sin livsmiljö? 1) Bort med olikåldriga äldre blandskog med stort lövinslag. 2) Ersätt den med granåkrar och gärna gran även på ”tallmarker”. 3) Se till granåkrarna blir ett lätt byte för stormar och skapar vindfällen. 4) Brand gillar barkborrar och därför är de täta granåkrarna optimala. I kombination med ett varmare klimat ger detta ett paradis om man är granbarkborre!
Skogsbrukets företrädare förklarar naturligtvis krig mot borrarna, som hotar den vision av de framtida åkrarna av barrträd. Sålunda samlades 400 skogsmänniskor i Linköping för ett tag sedan för att diskutera de stora barkborreangreppen på gran. Den mest konkreta åtgärden man kom fram till var att gå in i naturskyddad skog för att ta bort barkborreangripna granar. Visserligen, skriver man, är dessa områden väldigt små, men ändå. Det känns mera som ett dåligt skämt, när helt andra åtgärder krävs för att vinna ”kriget”!
Krig? Jättearealer av skog är helt utslagna i Centraleuropa. I Tyskland, liksom i stora delar av Centraleuropa beskrivs situationen så här av Christian Skilich (ansvarig för stora inköp åt pappersindustrin i Tyskland): ”En katastrof, ett Armageddon som redan är passerat – Kriget är förlorat!”
Forskare och industri talar om ett krig som utkämpats under flera år. ”Vi har förlorat kriget”, säger de samstämmigt. (Land Skogsbruk 20190912). Med upp till 5 (!) generationer barkborrar samma år, som påvisats i Centraleuropa, har granen ingen framtid där och har redan fasats ut. Man behöver inte vara Einstein för att begripa att samma utveckling med stor sannolikhet kommer att ske i södra Sverige.
Högljudda skogsägarintressen har nu fått sin vilja igenom och fått myndigheterna att ändra reglerna för naturreservat bland annat i Västerviks kommun. De är nöjda, men tycker att besluten kom för sent och att ersättning till markägare inte klarats av. Det är naturligtvis skogsägarna och deras ensidiga odling av gran som i kombination med klimatförändringarna är grundorsaken, inte bara till det katastrofala barkborreläget utan också till utarmningen av den biologiska mångfalden! Naturreservaten har drabbats och det borde vara skogsägarna som skulle betala för dessa skador!
När första världskriget bröt ut 1914 var inte orsaken mordet i Sarajevo på den österrikiske tronföljaren Frans Ferdinand. Historiker har beskrivet händelsen som ”den tändande gnistan” – en gnista som satte världen i brand, men orsakerna var istället politiska och ekonomiska motsättningar som byggts upp under lång tid. Nu är gnistan torrsommaren 2018, men förutsättningarna för en förödande ”barkborrebrand” har byggts upp av en ensidig gransatsning styrt av kortsiktigt ekonomiskt vinsttänkande. Lämna våra naturreservat i fred!