Nu har jag följt debatten av om studieförbunden och kan konstatera att moderaterna Carl Dahlin och Lars Engsund gör samma feltänk om kurser som deras partikollegor i Linköping nyligen gjorde om musik och kultur. Man drar en hård linje mellan nytta och nöje, mellan hobby och arbete utan att se hur dessa hänger ihop. Smal kultur lever i symbios med bred kultur. Studieförbundens utbud både vidgar människors sinnen men erbjuder också vägar in i yrkeslivet.
Flertalet av de kurser som listats fram som rena hobbyer och tydligen borde ha finansierats helt och hållet själv (vi betalar faktiskt kursavgifter) kan i själva verket bidra till ökad sysselsättning. Nämnda kurser såsom till exempel fermentering, fröodling, chokladtillverkning, knyppling, silversmide, tomtetovning och akvarellmålning kan generera varor till lokala marknader och vara grunden till ett eget företag.
Dessutom kan deras lista över hobbyer som utövarna tydligen finansierar själva kraftigt ifrågasättas: hockey (driftkostnaden för hallar täcks ytterst sällan helt av föreningarna själva), fallskärmshoppning (flygplatser), dans (lokalhyra) och gitarrlektioner (erbjuds av bland annat kulturskolor och studieförbund).
”Man kan inte ge allt till alla i dessa tuffa tider” skriver de för att sedan gå vidare till att berätta om nya jobbskatteavdrag. Så i tuffa tider går ändå nya jobbskatteavdrag före stöd till organisationer som trots allt erbjuder kurser som kan leda till sysselsättning? Själv har jag redan haft nytta av kursen i trädbeskärning och jag ville gå kursen i fermentering men tyvärr hade jag inte möjlighet just nu.