I dag har vi anledning att rikta samma fråga till våra kommuner och regioner, som så totalt har misslyckats i sin praktik när det kommer till att hantera denna pågående pandemi.

De gamla på äldreboenden som behandlades av personal som initialt saknade allt vad skyddsutrustning anbelangar. 

De beredskapslager som fanns en gång, har man eldat upp!

De sköra som inte fick någon individuell läkarbedömning, ingen provtagning, ingen sjukhusvård, anhöriga som hölls utanför, det enda som erbjöds var palliativ vård.

Dessa underlåtelsesynder har IVO, den 24 november, efter sina journalgranskningar, redovisat i sin rapport och kritiken mot utövarna var inte nådig och kunde näppeligen misstolkas.

Dels åsidosättande av Läkarförbundets etiska regler, dels och än allvarligare, brott mot hälso- och sjukvårdslagen!

Vem är då ansvarig? Ingen naturligtvis, inte på denna nivå och inte i Sverige.

Kommunerna skyller på regionerna och vice versa och därefter skyller regionerna på socialdepartementet, det vill säga regeringen.

Då även Vårdföretagarna känner sig utpekade, hetsar men upp sig och skarpt kritiserar FHM för än det ena än det andra, och då tar även SKR sats och kvackar med i ankdammens jeremiad.

Så är pajkastningen igång och vem som för närvarande sitter med Svarte Petter, ja det kan man inte veta, bara att förvirringen verkar vara total, dock på ett något högre plan!

Vad säger då Maktfrälset om detta debacle?

En socialminister som, omnipotent och omniscient, framträder i alla tänkbara sammanhang och med en tunga rappare än den hos en bilförsäljare, försöker sminka grisen.

En statsminister som håller förmaningstal till nationen, troligen kontrollerat och sanktionerat av FHM, och med hot och lämpor kräver rättning i leden. Jo visst försöker han framstå som den landsfader han aldrig kan bli. Med fast och spänd blick och med båda fötterna stadigt förankrade i tomma intet.

Gud oss hjälpe, om den ”vård”, framtiden kommer att erbjuda oss, vara avhängig av ditt eller mitt personnummer allena.