Nu är vi 2,2 miljoner medborgare över 65 år och till 2040 beräknas ökningen till 2,6 miljoner. Vi måste också ta höjd för att samhället kommer att behöva ta hand om fler multisjuka och dementa för att kunna ge ett gott omhändertagande, med utbyggnad av olika sorters äldreboenden och mer personal. Det här är en grupp som många gånger får stå tillbaka för annat. I regering och riksdag sitter få personer över 65 år och då prioriteras inte äldrefrågor. Det är uppseendeväckande att en grupp på över två miljoner inte har fler representanter. Den representativa demokratin är inte särskilt representativ här.
Vad vi kunnat se nu under lång tid är en personalflykt från kommuner och regioner, vilket naturligtvis inte resulterar i en bättre vård och omsorg. Tvärtom tar man in människor som har svårt att göra sig förstådda på svenska, vilket är ett stort svek mot både personal och de äldre. Här sätts patientsäkerheten i fara.
Som äldre är din absoluta rättighet att förstå din omsorgspersonal. Det borde vara en självklarhet att arbetstagare i omsorgen ska kunna tala och skriva landets språk. Den här frågan är bland de viktigaste och vägen dit är utbildning.
För att få personal till kommunerna måste vi stegvis ta bort arbete varannan helg och delade turer. Det är dags att prioritera personalen på olika sätt och därmed prioriterar vi omsorgen om våra äldre. Numera är meningen att vi ska bo hemma så länge som möjligt. Sköra, deprimerade och ensamma äldre får inte plats på äldreboenden i vissa kommuner, trots ett upplevt behov. Ensamheten är svår för många. Sjuka och dementa ska också bo kvar så länge som möjligt med hjälp av hemtjänst.
I vissa fall blir den äldres lika gamla make/maka en obetald vårdare som läggs på en stor vårdtyngd som man många gånger kan känna sig tvungen att orka med. Är det verkligen så vi vill ha det som gamla?
Ett samhälle som vill framstå som ett välfärdssamhälle kan ses utifrån hur man behandlar sina olika grupper. Prioriteringen borde naturligtvis vara glasklar, prioriteringen av landets egna äldre. Det här är något vi måste ändra på! När det gäller omsorg enligt LSS-lagen ska man ha ”goda levnadsvillkor”, men är du äldre behöver du bara enligt SOL ha ”skäliga levnadsvillkor”, vilket enbart handlar om baskrav. Det här är något man måste arbeta för på riksplanet vilket också gäller att tandvård ska likställas med kroppen i övrigt.
Goda villkor borde vara självklart när det gäller de äldre. Här behöver vi arbeta långsiktigt för att ge våra äldre ”goda levnadsvillkor” och inte bara en lägstanivå av omsorg. En förändring på dessa områden ligger i allas vårt intresse.