I den sociala realiteten gynnas fascismen

Postfacket organiserar resor till Auschwitz för att fackliga ska kunna bilda sig en egen uppfattning om förintelselägret. Även skolor ger sina elever samma möjlighet.

Genom att bland annat möjliggöra besök i koncentrationsläger minskar möjligheterna för nazister och fascister att göra sitt prat till allmän sanning, menar skribenten.

Genom att bland annat möjliggöra besök i koncentrationsläger minskar möjligheterna för nazister och fascister att göra sitt prat till allmän sanning, menar skribenten.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Debatt2020-05-07 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sedan länge har människor med judisk bakgrund berättat sanningen i böcker, tidningar, radio- och TV-inslag och på skolor. Allt detta minskar naturligtvis nazisters/fascisters möjligheter att göra sitt prat till allmän sanning.

En av de som insett behovet är den fackligt förtroendevalde antirasisten Anders Södergren. Han beskriver sin resa i SEKO-fackets tidning. Men misstaget han gör är att han begränsar nazismens grymheter till judeförintelsen, även om han nämner romer. 

En missuppfattning hos många av idag är att nazismens åtgärder är liktydigt med just förintelsen. Tystnad råder om att nazisterna tog livet av lika många eller kanske fler tyskar som inte delade nazisternas och Adolf Hitlers tro och politik.

Fascismen bekämpas idag från två håll, även om de är omedvetna om varandra. Det är den, främst, teoretiska debatten om Sverigedemokraterna och deras fascism och av en ny folkrörelse på över 130 000 människor: "Inte i mitt namn - Sverigedemokraterna representerar inte mig". Den uppstod helt spontant efter det att Jimmy Åkesson från Sölvesborg åkt till staden Edirne i Turkiet vid gränsen mot Grekland och delat ut flygblad med påståendet "Sverige är fullt" som var undertecknat med "Svenska folket och Sverigedemokraterna". Till saken hör att massmedia ägnar Sverigedemokraterna all uppmärksamhet medan de tiger om dessa som värnar demokratins anda och mening. 

Vad har då skett för att vi socialt sett ska ha hamnat där vi är? Vi får gå tillbaka till början av 1980-talet. Facit är, att den sociala kraftmätningen vid storlockouten 1982, blev en förlust för arbetar- och fackföreningsrörelsen. Direktörerna och deras meningsfränder gav sig namnet 4:e oktoberkommittén och marscherade, med rätta, segervissa på Sergels torg i Stockholm.

Det var startskottet för vårt samhälles avhumanisering. Den sociala distanseringen gav utrymme för allehanda missnöjes- och människofientliga organisationer. Tidigare avsomnade och bortglömda nazister dök upp på gator och torg. Ny demokrati röstades in i riksdagen. Ny demokrati splittrades. Karlsson blev nyliberal – i den nyliberala vågen då alla kunde bli rika med att köpa aktier – och rådgivare åt kristdemokraten Ebba Bush. Andra blev Nysvenska rörelsen, Sveriges nationella förbund, Bevara Sverige svenskt för att senare gå upp i Sverigedemokraterna. 

Vi fick, som väntat, privatiseringar och en nedmontering av välfärden, som förstås drabbar "vanligt folk". Vill vi begripa dagens sociala verklighet ska vi inte dölja faktumet att arbetarrörelsens giganter öppnade dörren för den pågående nyliberala vågen och dagens regeringskoalition. Det är i denna sociala realitet som fascister gynnas.