Kosovare Asllani tillsammans med Tjejtruppen när Asllani Court invigdes 2018. En satsning som David Lindgren, verksamhetsansvarig i VIF nämner som exempel på hur föreningen jobbar med att göra idrott tillgänglig för så många som möjligt.
För att idrotten ska vara inkluderande och tillgänglig för alla krävs medvetna beslut och handlingar. Inte bara av oss som förening utan också av våra politiker och den offentliga sektorn som beslutar över vilka resurser föreningslivet ska få och enligt vilka premisser. En annan viktig part är den privata sektorn och företag som väljer att stödja lokalt föreningsliv – vad prioriterar vi att vår sponsring ska gå till?
Vi som fotbollsförening tillhör den civila sektorn och vi finns i första hand till för barn och ungdomar som vill spela fotboll på sin fritid. Så vårt uppdrag är att se till att göra det möjligt och vi försöker göra det på ett så bra sätt som möjligt genom:
- Låga kostnader, våra aktiva betalar knappt en krona om dagen.
- Satsning på våra ungdomsledare, utbildning och social omsorg för alla våra spelare.
- Medvetna ekonomiska val, jämställda förutsättningar och fokus på vår egen verksamhet.
Att säga att fotboll är en billig sport är en för enkel förklaring, fotbollsföreningar har också stora kostnader och tar ut olika avgifter för sin verksamhet. Vi har dessutom satsat på att bygga egen bollhall, Asllani Court och att kunna erbjuda så mycket gratis verksamhet vi kan när barnen är lediga och vi vuxna arbetar. Att erbjuda idrott oavsett funktionsvariation är för oss också självklart.
För oss får idrott aldrig bli en fråga om ekonomiska förutsättningar. Vi använder de resurser vi får från offentlig och privat sektor på ett sätt som aldrig ska exkludera de vi finns till för; barn och ungdomar som vill spela fotboll. Det kan vi styra över, och om offentlig och privat sektor prioriterade barn och ungdomar på samma sätt med sina styrmedel skulle vi och många andra föreningar också kunna göra ännu mer tillsammans.
Skolidrottsförbundet har gjort en Sifo-undersökning som visar att omkring 100 000 kan få sin idrott bortprioriterad på grund av sämre privatekonomi under det kommande året.
För det enda som kan göra idrott till en klassfråga och därmed riskera att exkludera barn är om vi vuxna tar dåliga och kortsiktiga beslut och glömmer svaret på frågan; för vem vill vi finnas till?