Nu är vargen tillbaka i Tuna efter 150 år.
Lite historik:
I Tuna sockenstämmas protokoll finns vargplågan och dess bekämpande ofta beskriven.
I februari 1817 luddras varg under pastorsadjunkt Samuel Hessels ledning. Vid luddringen lade man ut förgiftade kadaver. Samma år i mars inköptes papperskrut i Totebo för att verkställa bergskott överallt i socknen, andra vardagsmorgonen mellan klockan 04 och 05 och aftonen mellan klockan 21 och 22. Ett annat fångstsätt var drev mot vargnät, då rop och ljud av skramlor och bråpannor skrämde vargen emot näten. Sen grävdes också varggropar.
Att vargen gjorde stor skada säger protokollet 12/3 1843: ”Under åren 1842-43 fälldes av varg 26 större och mindre fäkreatur, 9 årskalvar, 72 får,1 fölunge och 8 svin. Värde 471 riksdaler. Därtill i Tuna skate (Byarna i norr) 9 större och mindre fäkreatur, 4 årskalvar, 29 får och 3 svin. Värde 213 riksdaler”.
En oxe värderades till cirka 20 riksdaler och omräknat till oxar skulle skadan bli 34 oxar under de två åren för hela Tuna socken, ett ansenligt belopp under en tid som var mycket fattig. Men på 1870-talet var vargen borta efter en lång strid. Och ingen har saknat den?
Nu har södra Sverige åter vargar och som gör det svårt för bland annat fårskötsel och riskabelt för hundar och katter. Det blir dessutom otrivsamt att vistas i skog och mark med bär- och svampplockning då en varg faktiskt kan döda en människa.
Det finns ingen anledning att ha varg i södra Sverige genom att hävda biologisk mångfald. De 150 årens frånvaro har visat detta och har dessutom räddat stora ekonomiska värden. Det lär räcka med ett 50-tal vargar i hela norra Skandinavien för att upprätthålla arten och den finns dessutom i stora mängder i andra länder. Målet på cirka 300 individer har riksdagen beslutat om och Naturvårdsverket administrerar.
Det är en skrivbordsprodukt från naturälskare från Södermalm som slipper vargens avigsidor.
Och Tuna sockenstämma skulle ha protesterat högljutt.