Sverige har redan innan det muterade viruset upptäcktes en allmän och utbredd spridning av coronaviruset och oron för ytterligare och snabbare spridning skulle vara skälet till stängningen av gränserna.
Detta kan inte ses som något annat än att regeringen vill visa handlingskraft efter den svidande kritik den fått i den första rapporten från coronakommissionen, för ville man verkligen trycka ner smittan så borde man även stoppa den elitidrott som sker inomhus och/eller innebär nära kontakter.
Tisdagen den 15 december var det ett inslag på P1 morgon som handlade om hur viss elitidrott faktiskt driver på smittan men ändå tillåts fortsätta med sin verksamhet.
Under en sjuveckorsperiod hade denna idrott givit upphov till 54 klustersmittor och ishockey var den gren som stått för de flesta utbrotten. Hur många som smittats uppgavs inte.
Enligt smittskyddsläkaren Signar Mäkitalo så innebär lagsporter en stor risk eftersom det är mycket nära kontakter mellan spelarna på planen, på avbytarbänkarna, i omklädningsrummen och eftersom spelarna får upp flåset andas de också ut mer luft, som kan innehålla coronavirus eftersom det kan finnas asymptomatiska smittbärare.
När alla andra i samhället ska avstå från kontakter med andra än de närmaste och bara umgås i små grupper så umgås/sportar dessa idrottare i stora grupper som inte består av den närmaste familjen. När vi andra uppmanas att inte resa omkring, reser dessa idrottare runt i landet men också till andra länder. Däremellan rör de sig ute i samhället och umgås med sina familjer.
För alla andra gäller att de inte ska idrotta inomhus, men detta gäller inte för elitidrottens lagsporter eftersom det, enligt statsepidemiolog Anders Tegnells uttalande i P1 morgon, är så viktigt att man rör på sig! Men rör människor i allmänhet på sig mer för att elitidrottarna spelar matcher? Finns inte risken att de blir sittande framför TV:n och tittar på matcherna när även våra public servicekanaler valt att maxa innehållet av sport under helgerna?
När andra blir av med sitt arbete för att företagen måste stänga igen, kan dessa idrottare fortsätta med sitt arbete och för vissa grupper innebär det att de kan behålla sina höga löner. När idrottsklubbar har satsat mångmiljonbelopp på spelarköp, vill man få ta del av skattemedel för korttidspermittering.
Med idrottsanläggningar och arenor som bekostats av kommuner innebär det att det är skattebetalarna som subventionerar elitidrotten och många gånger har allmänheten svårt att få tillgång till träningstider vid en rimlig tidpunkt, eftersom elitidrottens önskningar går före.
Det finns många likheter mellan idrottseliten i Sverige och den gamla tidens frälse. Frälset som institution hade sin grund i Alsnö stadga från 1280 och innebar att den som tillhörde denna grupp uppbar privilegier av olika slag, i huvudsak av ekonomiska karaktär. Det var början till framväxten av en adel i Sverige med privilegier som fastställdes i en lag 1723, men 2003 var denna era slut och de sista privilegierna avskaffades. Alla svenskar skulle vara lika inför lagen och någon särbehandling skulle inte förekomma. Adelsprivilegierna gick i graven men istället växte ett idrottsfrälse fram.
Vi vill gärna tro att Sverige är ett modernt land med likhet inför lagen, men i denna coronapandemi har det visat sig att det finns många revor i den ”perfekta” fasaden och en är definitivt den särbehandling av elitidrotten, dock inte all sådan, som vi nu ser exempel på.
Det sista vi behöver i denna tid med coronasmitta är ett modernt frälse som ges ”carte blanche”!