Häromveckan uppmärksammade Sveriges Television stort Filipstads svåra ekonomiska situation. Kommunen är konkursmässig. Orsaken uppges vara att ett stort antal invandrare saknar egen försörjning. I vissa invandrargrupper är arbetslösheten 80 procent. En del kommer aldrig att få ett arbete, endast subventionerad sysselsättning. För kommunen kan det bli billigare att inte ordna någon sysselsättning alls.
Anledningen att just Filipstad skildrades är att Sveriges Television hade gjort ett reportage där för fyra år sedan och därmed hade jämförande bilder.
Filipstad är inte ensamt om att ha en havererande ekonomi. Omkring 110 av Sveriges 290 kommuner är konkursmässiga.
Men invandringen har inte orsakat landsbygdens kris.
Den krisen startade för mer än 60 år sedan. Statens jordbrukspolitik som genomfördes av Lantbruksnämnderna drev bönderna från deras gårdar. Skogsjordbruken försvann. Genom en ändrad lönepolitik, under det vackert klingade namnet ”den solidariska lönepolitiken”, försvann stora delar av landsbygdens mindre företag och arbetskraften drevs till exportindustrins löpande band. Hundratals små stationssamhällen har dessutom förtvinat efter att olika järnvägslinjer har lagts ner. Därefter drog skattepolitiken slantarna ur landsbygden. De pengarna bekostade storstädernas expansion. Sedan kom en ny kommunalpolitik under 1970-talet som gjorde att över 700 landsbygdskommuner förlorade sitt självstyre.
Det är alltså jordbrukspolitiken, lönepolitiken, transportpolitiken, skattepolitiken, regionalpolitiken och kommunalpolitiken som har varit landsbygdens fiender. Med undantag för Luxemburg, Monaco och Vatikanstaten är Sverige det mest centraliserade landet i Europa. Invandringspolitiken är bara ytterligare ett problem. Statens invandringspolitik lägger stora kostnader på landsbygden när få finns kvar som kan betala.
Sveriges riksdag är totalt ointresserad av att ändra lagarna som skulle kunna få igång landsbygden. Istället skickas knappa bidrag som inte hjälper ett dugg. Därefter kommer ännu fler pålagor och en fortsatt aningslös storstadspolitik.
Invandringspolitiken är inte problemet. Den är ett symtom på att Sveriges riksdag saknar en genomtänkt plan för Sverige och för landsbygden. Det bör vi betrakta som det största problemet.