”Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer-rödlistade arter i Sverige 2020” ges ut av SLU Artdatabanken (del av Sveriges lantbruksuniversitet), som är ett nationellt centrum för kunskap om Sveriges arter och naturtyper. Artdatabankens medarbetare gör sammanställning i samarbete med över 100 artexperter och beställare är Naturvårdsverket. Källvärdet är mycket högt med tanke på att Sveriges ledande experter på olika artgrupper medverkar.
Jag ska här inte föra fram egna åsikter, utan bara försöka sammanfatta hur det står till med skogens invånare enligt rapporten ovan (i fortsättning benämnd SLU). Bakgrunden är den bild som skogsbrukets företrädare målat upp i svar på flera av mina insändare i VT under 2020.
SLU ställer frågan vilka faktorer som utsätter arter för stor negativ påverkan. ”Två övergripande faktorer dominerar – avverkning och igenväxning. Avverkning har stor negativ påverkan på fler än 1 400 arter och inkluderar man även viss negativ påverkan från avverkning omfattas 1 800. De berörda arterna är ofta beroende av skoglig kontinuitet. De har svårt att överleva hyggesfasen och klarar inte att återetablera sig då deras miljöer (exempelvis gamla träd och vissa typer av grov, död ved) inte hinner skapas i modernt brukade skog” Vidare skriver SLU i sin rapport ”Avverkning i form av slutavverkning med kalhygge som resultat är den faktor som enskilt har störst negativ påverkan för skogslevande arter som är rödlistade”.
Har det då blivit bättre eller sämre jämfört med 2015? SLU svarar: "…har tillståndet för arter som påverkas av skogsavverkning inte förbättrats, utan läget bedöms fortfarande som allvarligt för arter starkt knutna till skog”. Vidare skriver SLU: ”I ett intensivt brukat skogslandskap har dynamiken som skapar förutsättningarna för dessa arter satts ur spel. Kvar finns mindre områden med små fragmenterade intakta skogsområden. Här kan rödlistade arter fortfarande leva kvar en viss tid trots att förutsättningarna för deras långsiktiga överlevnad minskat eller försvunnit helt – man brukar säga att det finns en utdöendeskuld.”
Ger SLU då några förslag på åtgärder för att förhindra arters minskning eller i värsta fall utdöende? ”Men avverkningen av biologiskt värdefulla skogar fortsätter, något som till exempel uppföljningen av skog inom art- och habitatdirektivet visar (Berglund 2019, Naturvårdsverket 2020a). Fortsatta åtgärder krävs därför för att bromsa de negativa effekterna på rödlistade arters populationer som sker till följd av att sådan skog avverkas”. ”För de arter som är beroende av den gamla skogen krävs att livsmiljöerna sparas och de oskyddade skogar som hyser rödlistade arter behöver bevaras genom ett långsiktigt formellt skydd eller andra naturvårdsåtgärder”
Det blev många citat beroende på att jag inte ville att det skulle bli en insändare med mina åsikter. Inte heller är det Naturskyddsföreningen, WWF, Greenpeace eller någon annan miljöorganisations fakta och slutsatser – utan det handlar om en officiell publikation baserad på landets främsta experters kunskap.
Den positiva bild som skogsbrukets företrädare ger, nu senast Håkan Lundgren den 27/11, är felaktig och bygger inte på vetenskapens slutsatser. Det vore ärligare att säga att pengarna och produktionen är viktigare och att priset för detta är att 1 400 arters existens hotas.
Min åsikt är att kalavverkning av de återstående kontinuitetsskogarna omedelbart måste stoppas, inte bara för arternas rätt att existera, utan också för att undvika stora skador i form av skadedjursangrepp, stormfällningar och bränder som riskerar att bli följden när skogen omvandlas till trädplantager. Denna omvandling kan även komma att bli ekonomiskt förödande.