Som ofta är behovet ömsesidigt, och facit är tydligt vad gäller Kalmar län och vårt lands behov av utländsk arbetskraft. Systemet som hanterar detta är dock allt annat än enkelt, och nu vill regeringen göra det ännu svårare att komma hit och arbeta.

Behovet av arbetskraft påverkas av en mängd omvärldsfaktorer som konjunkturläge, inflation och, som många företag fått erfara det senaste året, elpriser. Allt detta påverkar företagens förmåga att anställa, men behovet av arbetskraft skiljer sig också stort mellan branscher och regioner. Vissa branscher går på högvarv och är i akut behov av arbetskraft samtidigt som vissa regioner expanderar snabbt och efterfrågan på arbetskraft ökar.

Om behovet hade fått styra hade fler människor fått komma hit och arbeta. Därför är det näst intill obegripligt att regeringen vill höja miniminivån för lön vid arbetskraftsinvandring till över 33 000 kr per månad. Ett sådant förslag skulle slå stenhårt mot många svenska företag.

Bristen på rätt kompetens är det största tillväxthindret för små och medelstora företag. Det är ett stort samhällsproblem, inte minst då alltför många inom landets gränser står utanför arbetsmarknaden. Här krävs krafttag för att komma till rätta med upphandlingar av arbetsmarknadsutbildningar, utvärderingar och kvalitetskontroller av de myndigheter och aktörer som ansvarar för att de som står utanför arbetsmarknaden ska kunna komma i arbete.

Sveriges företag kan inte vänta på att kompetensbristen ska lösas nationellt. Många företag och branscher har under lång tid varit mer eller mindre beroende av utländsk arbetskraft och expertis för att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet, och det enda alternativet till arbetskraftsinvandring är att skära ned eller lägga ned.

Företagarna anser att regeringen begår ett allvarligt misstag med den föreslagna lönenivån. Enligt våra beräkningar vore en rimlig miniminivå för lön vid arbetskraftsinvandring runt 70 procent av medianlönen, det vill säga drygt 23 000 kr. Det motsvarar kollektivavtal i flera branscher och är en lön som det går att leva och försörja sig på.

Företagens behov av kompetens måste få styra, inte statens klåfingrighet eller vilja att signalera en stramare migrationspolitik. En sådan politik riskerar resultera i att koncerner flyttar sin verksamhet utanför Sverige och att regionen får se möjlig tillväxt gå om intet.