För 10 år sedan inträffande den senaste stora kärnkraftsolyckan i Fukushima, Japan. Det har vi glömt bort. I omställningen från fossilt till förnyelsebar energi formeras nu en kraftfull kärnkraftsopinion där osäkerhet inför sol- och vindkraft används som stöd för utbyggnad av samma gamla, dyra och riskabla kärnkraft.
En avgörande brist i dagens debatt är att förespråkarna för förnyelsebar energi inte förmått förklara att såväl sol- som vindkraft måste utvecklas tillsammans med energilagring. Det blåser inte alltid och solen lyser inte alltid. Men det regnar inte alltid heller. Därför har det för vattenkraften varit självklart att bygga dammar för lagring av vatten, vars flöde kan regleras efter energibehovet.
Det går utmärkt att storskaligt lagra sol- och vindel. Inledningsvis i ett elnät, där vatten- och kärnkraft dominerar, kan en mindre del förnyelsebar energi tillföras systemet på marginalen utan skadlig inverkan på elnätets funktion. När andelen förnyelsebar energi ökar kommer man till en punkt där reglering av elnätet blir ett problem, om inte lagring av sol- och vindkraft byggs in i systemet.
Här har kärnkraftsförespråkarna hittat ett argument för att förorda stöd för utbyggnad av dyr elproduktion – kärnkraft som framställs som överlägset reglerbar. Men argumentet är enögt, den går inte att använda som reglerkraft och man tvingas årligen stoppa reaktorer för kortare och längre perioder. Det går utmärkt att storskaligt lagra sol- och vindenergi det vill säga göra den stabil, genom exempelvis vätgasproduktion, pumpkraftverk eller olika typer av batterier. Detta måste ingå i beräkningen.
Kostnaden för produktion av el varierar mellan energislagen; vindkraft är billigast och kärnkraft är dyrast. Även med omfattande system för energilagring för vindkraft så är utbyggnaden av kärnkraft ofördelaktig.
I Sverige utgör vindkraften den kraftkälla som enklast och mest effektivt kan byggas ut till de nivåer som den framtida omställningen kräver. För den enskilde konsumenten är visserligen solceller på taket den enklaste lösningen med höga elräkningar, men även här krävs lagring privat eller kollektivt för optimal funktion.
En sak är uppenbar – utbyggnaden av vindkraften är för många mer påträngande än kärnkraftreaktorer invid redan befintliga, eftersom vindturbinerna blir synliga i landskapet. Det vittnar de många vindkraftärenden om, som stoppats genom det kommunala vetot.
Utbyggnad till havs framstår därför som den politiskt enklaste lösningen. Då behöver man bara ta hänsyn till de marina organismernas väl och ve. Det är dock svårt att hitta entydiga bevis på skadliga effekter trots att det finns ett stort antal undersökningar om vindkraftens inverkan på havsmiljön. Vindkraftsparker utgör i stället en refug för många fiskarter då det storskaliga fisket inte kan tillåtas inom området.
Ingreppen i miljön från en vindkraftspark är måttliga, vilket inte är fallet med kärnkraftens hundratusenåriga avfallsperspektiv. Avfallsproblemet är ”evigt”, men det icke förnyelsebara bränslet till atombrasan är ändligt, uran som idag till 40 procent importeras från Ryssland.
Vänsterpartiet vill att:
• Utbyggnaden av förnyelsebar energi stimuleras genom en skälig kompensation till de kommuner som upplåter mark för anläggningarna.
• Kompensationen ska ge bygdenytta, som till exempel ge rabatt på elpriset för berörda innevånare i närområdet.
Vänsterpartiets miljö- och klimatnätverk i Kalmar län genom
Birger Lahti, Riksdagsledamot Vänsterpartiet
Åke Hagström, Vänsterpartiet Mörbylånga
Bitte Gudmundsson, Vänsterpartiet Kalmar
Claes Zakrisson, Vänsterpartiet Oskarshamn
Marie Sundquist, Vänsterpartiet Borgholm
Stellan Hamrin, Vänsterpartiet Mönsterås
Ann-Marie Stenhammar, Vänsterpartiet Västervik
Lennart Johansson, Vänsterpartiet Mönsterås