Slutreplik till Gudrun Brunegårds replik på debattsidan den 31 augusti.

I en replik till vår debattartikel den 22 augusti försöker Gudrun Brunegård (KD) värja sig mot Sverigedemokraternas hårda kritik av den lössläppta anhöriginvandringen som KD har hjälpt till att rösta igenom i riksdagen. Migrationsverket beräknar nu att det totalt väntas ytterligare 306 000 ansökningar om asyl- och anhöriginvandring de närmaste tre åren. Till detta kommer dessutom att försörjningskravet, med KD:s hjälp, har luckrats upp betydligt.

Det betyder att den resursbrist som många kommuner redan nu uppvisar, kommer att förvärras ytterligare. Många barn i svenska skolor får redan nu inte det stöd de behöver, vilket gör att deras utbildning och framtidsutsikter blir lidande. Samtidigt går socialtjänsten i många kommuner på knäna när socialbidragen rusar i höjden. Vad resursbristen orsakas av kan Brunegård få en insikt i genom att till exempel se SVT:s Uppdrag Gransknings reportage från Filipstad häromdagen. Det visade med all önskvärd tydlighet en helt vanlig kommuns ekonomiska våndor som orsakats av de senaste årens massinvandring. En av de intervjuade i Filipstad, en verksamhetssamordnare på Arbetsförmedlingen, sade: ”Det finns ingen efterfrågan på utrikesfödda analfabeter”. I klartext betyder det att svenska skattebetalares medel, som skulle gått till barn i skolan och till äldreomsorg, med KD:s politik istället måste gå till arbetslösa invandrares försörjningsstöd.

Brunegård menar att det ligger i KD:s DNA att se familjen som en grundsten i samhällsbygget. Den uppfattningen delar vi Sverigedemokrater! Det betyder dock inte att familjeåterförening med nödvändighet måste ske i Sverige. De flesta områden i till exempel Syrien och Afghanistan är nämligen numera säkra, och exempelvis P1 Morgon rapporterade redan i vintras att kvinnor i Syrien bad att alla deras unga män skulle komma hem och hjälpa till att bygga upp sina egna länder.

Gudrun Brunegård vill få sitt partis politik att framstå som human men i själva verket urholkar den välfärden i Sverige samtidigt som effekten blir att andra länder dräneras på sitt humankapital.