Flera tidningar, kraftbolag (Uniper, ett kärnkraftsbolag som har Fortum som huvudägare), influensers (opinionsbildare) och somliga politiker driver en osaklig och tidvis mycket aggressiv debattkampanj om att vi måste hålla Ringhals 1 i drift på grund av otillräcklig elproduktion. 

Fakta:
1. Elanvändningen (idag ca 130 TWh/år) har inte varit så låg sedan mitten av 80-talet.
2. Vår kapacitet att producera el aldrig har varit så hög som idag, 175 TWh/år. 
3. Exporten av el har aldrig varit så hög som idag, periodvis 30 TWh/år. Som jämförelse skulle elförbrukningen för elbilar vara 12 TWh/år ifall alla körde elbil. 
4. Samma förhållande, ökad produktion och ökad export av el, gäller även för Norge som är det land vi importerar mest el ifrån.

Allt detta enligt uppgifter från energiföretagen.se.

Anledningen att vi inte exporterar ännu mer el och att det periodvis uppstår effektbrist i södra Sverige är främst att vi har ett mycket dåligt utbyggt inhemskt stamnät. Svenska kraftnät har skjutit på idrifttagandet av sydvästlänken i sex år (2015 – 2022). Det snabbast och bästa sättet torde därför vara att lägga sjökablar i Östersjön.

Företagen i Sverige och i grannländerna har sedan lång tid tillbaka infört ett prissystem där det är den sist efterfrågade eller producerade kWh som sätter priset för alla producerade KWh just då. Varför, kan man fråga sig. Detta betyder att kunder i grannländer vill köpa mer el och därmed höjer priset, men kan inte få den för att de svenska kunderna är prioriterade.

År 2011 indelades Sverige i fyra elområden för att indikera eventuella flaskhalsar i distributionsnätet, vilket visar sig genom olika prissättning. Frågan är ifall dessa prisskillnader är en följd av Svenska Kraftnäts oförmåga att bygga ut stamnätet eller är det en medveten ekonomisk strategi. Svenska kraftnät drar in stora inkomster till staten på dessa prisskillnader via uttag av kapacitetsavgifter. Under 2020 uppgår dessa kapacitetsavgifter till drygt sju miljarder kronor.

Ser vi framåt är prognosen följande: De sex återstående kärnkraftsreaktorerna har tillstånd och möjlighet att producera el minst 20 år ytterligare. Produktion 2020, 48 TWh/år, kapacitet 2021, 60 TWh/år. Kapaciteten för vindkraften respektive solel beräknas vara 45 respektive 10 TWh/år inom 20 år. Kommunerna skulle via sina värmecentraler kunna ha möjlighet att öka produktionen med 30 TWh/år och det finns möjlighet till besparing på minst 20 TWh/år.

Skillnaden mellan produktionskapacitet och förbrukning blir då 125 TWh att använda för elbilar, elflyg, fossilfri järnproduktion, förbrukade kärnkraftsreaktorer, export. Då är inte heller framtida el från vågkraft, geotermisk el eller import från Norge inräknat.

En grov lögn som sprids vitt och brett, inte minst av ett antal ledande politiker, är att kärnkraft är fossilfritt. I jämförelse med vatten-, vind- och solenergi har kärnkraft mer än 20 gånger (5 jämfört med 100 g koldioxid/kWh) större miljöpåverkan enligt livscykelanalyser i en aktuell rapport från Stanford University i USA. Alltså mycket långt från fossilfri och förnyelsebar. 

Vad värre är att dessa felaktigheter om att kärnkraft är fossilfri och att det är brist på elproduktion inte sprids på grund av okunskap, utan troligen medvetet för att de skall få fäste i en mer och mer utbredd faktaresistens i vårt samhälle.