Björn Natthiko Lindeblad.
Björn Natthiko Lindeblad var dödsdömd. Just han kunde få hjälp att sätta stopp innan döendet blev för plågsamt, precis som han själv en gång hjälpt sin döende far. De flesta döende människor har inte samma möjlighet att be om hjälp om de inte längre står ut.
”Politiker av alla kulörer har fegat i 40 år nu”, skrev Natthiko Lindeblad på Instagram några veckor före sin död. I sin sista hälsning riktade han en direkt uppmaning till oss alla: ”Tycker du som jag, att alla, under vissa omständigheter, borde få samhällets hjälp till en värdig och trygg död, så gör dig hörd. Lex Natthiko, inte mig emot.”
Hans ord förpliktigar.
Den palliativa vården och omsorgen behöver tveklöst stärkas i Sverige – döende, svårt lidande människor behöver all den smärtlindring, tid och empati vi kan ge. Men för några få av oss lindrar ingen palliation i världen när döden närmar sig.
Vem tillhör vår död och vår sista tid? Frågan är så komplex och rymmer så många frågor kring självbestämmande och värdighet att den förtjänar att tas på största allvar.
Allt fler länder i Europa har infört någon form av dödshjälp, framför allt med läkarassistans. I Oregon och andra amerikanska stater kan människor med terminal sjukdom efter noggrant övervägande och samtal med läkare få ett läkemedel utskrivet att sedan ta själv.
Är då dagens svenska lagstiftning tillräcklig? Vi tror inte att det går att svara på idag. Det är dags att förutsättningslöst studera erfarenheterna från andra länder och utreda om assisterat döende bör tillåtas i Sverige eller är fel väg att gå.
Assisterat döende är livsnärhet, hudnära och mycket svårt att beröra. Det är ingen ursäkt för att vi makthavare ska ducka ämnet. Låt oss tillsätta en gedigen, parlamentarisk utredning som förutsättningslöst och med stor försiktighet närmar sig denna fråga. Det är hög tid att vi gör döendets villkor politiska – beröringsskräck hjälper ju inte, vi dör ju alla förr eller senare ändå.
Vi liberaler bedömer att utredning behövs. Klokt och omsorgsfullt vill Liberalerna att Sveriges sakkunniga och parlamentariker tillsammans ser över hur vi var och en kan få vara lika mycket människa den sista dagen som vi var den första.