Fäbodbruket har rötterna i människans behov av att för sin överlevnad ta tillvara alla foderresurser. Det har i årtusenden bedrivits boskapsskötsel med betesdrift på utmarker vilket har format vårt kulturlandskap i skärgårdar, skogar och fjäll och skapat en stor biologisk mångfald. De gårdsnära markerna var avsedda för produktion av vinterfoder, spannmål, potatis och annat som behövs för att hålla både folk och fä vid liv över vintern.

Staten har länge aktivt motverkat småbruk med självhushållning – det genererar ju inte några skattepengar till löner och arvoden, om folk försörjer sig själva med eget arbete på egen mark. Med piska och morot har de förmåtts lämna sina hemman och flytta till tätorter och städer för beskattade lönearbeten.

I dag finns stora arealer av tidigare betesmark som inte brukas, medan tidigare åkrar och slåtterängar betas och foder transporteras kors och tvärs inom EU. Det är ett enormt resursslöseri, problemen visar sig nu i krisen med torkan. Det finns foder, framförallt i norr, men kanske ingen i närområdet med intresse, kunskap, maskiner eller ens tillstånd att bärga det.

Landsbygdspartiet oberoende vill verka i riksdagen för att höja landets självförsörjningsgrad. Det arbetet måste börja med ökade kunskaper, det är därför viktigt att kartlägga betesresurserna i skärgårdar, skogar och fjäll. Kunskaper från Norge tyder på att det varje år kan handla om outnyttjade resurser i miljardklassen. Med hjälp av ny teknik och gammal kunskap kan resurserna utnyttjas bättre och självförsörjningsgraden höjas avsevärt, och vi skulle stå bättre rustade vid kommande kriser.

Vi anser att kulturlandskapet i hela landet ska hållas öppet genom aktivt brukande och betesdjur. Småjordbruk med fäbodbruk ger en resurssnål livsmedelsproduktion med kött och mejeriprodukter av mycket hög kvalité.

Landsbygdspartiet oberoende inser att Sverige, för att vi ska klara oss efter de första 72 timmarna av en kris, måste sikta mot 100 procent självförsörjningsgrad av baslivsmedel.