Antingen håller man för ögonen och hoppas att krisen snabbt blåser över så att allt kan återgå till det normala. Eller också drar man slutsatsen att krisen kommer att förändra människors beteendemönster på ett sätt som vi politiker med ansvar för kollektivtrafik måste hantera.
Dessvärre tvingas jag konstatera att Länsunionen tillhör den första kategorin. Den enda åtgärden majoriteten gör i budgeten för 2021 är att ta bort målet för kollektivtrafikens självförsörjningsgrad. Det långsiktiga målet är fortfarande 50 procent, men vad långsiktigt betyder har ingen kunnat förklara.
2021 bedömer Länsunionen att verksamheten kommer att behöva subventioneras med ytterligare 20-40 miljoner kronor, pengar som måste hämtas från sjukvården och går utöver dess besparingskrav på en procent. I övrigt förs inget resonemang om vad pandemin betyder.
Man hade kunnat vänta sig att en budget skriven under en pågående pandemi skulle präglas av allvar och nytänkande. Men Länsunionen nöjer sig med att rada upp alla satsningar och projekt som redan pågår.
Förgäves letar man efter någon tanke om vad det till exempel innebär att människor under 2020 har vant sig vid att i stor utsträckning arbeta hemifrån, att oväntat mycket arbete och utbildning har visat sig kunna bedrivas digitalt eller att befolkningen har fått en ny och mycket negativ syn på trängsel.
Inte ens en så enkel tanke som att bilen har bevisat sitt värde under pandemin lyckas Länsunionen formulera. I Kristdemokraternas och Moderaternas budgetförslag är vi däremot tydliga med att bilen för många av vårt läns invånare är, och kommer att förbli, huvudalternativet.
Vi vet också att bilen mycket väl kan stå sig miljömässigt. Samåkning i privat bil kan ur ett energimässigt perspektiv till och med vara mer effektiv än kollektivtrafik på sträckor med få resenärer. I så kallad kombinerad mobilitet har bilen en självklar plats.
Men Länsunionen verkar hellre vilja försöka konkurrera ut bilen: ”Det ska finnas både ekonomiska och praktiska incitament för att ställa bilen till förmån för ett kollektivt resande.” Ja, detta är vad S, C och L skriver i sin budget för regionen. Och man gör ingen urskiljning på om det gäller stadstrafik eller boende på landsbygden.
Fram till 2029 väntas kostnaderna för regionens kollektivtrafik öka kraftigt. Om inte affärsidén fungerar och självfinansieringsgraden hålls uppe, går det direkt ut över sjukvårdens finansiering. Somliga vill ändå sänka biljettintäkternas andel och finansiera mer kollektivtrafik via skatten. Även Länsunionen signalerar, genom sina angrepp på vår hållning, att kollektivtrafikens kostnadstäckning kan tillåtas minska och allt mer av kostnader lämpas över på skattebetalarna.
Jag menar att detta är en direkt farlig politik. Kollektivtrafik har inget egenvärde utan ska lösa problem. Skattemedel ska användas för att underlätta för medborgarnas resande, inte till att konkurrera ut andra transportslag för sakens skull. Detta gäller i synnerhet nu när kollektivtrafikens affärsidé är i gungning och sjukvården behöver alla resurser den kan få. Sjukvården och patienterna i vårt län ska inte behöva lida för Länsunionens idébrist i kollektivtrafiken.