Trots att min verksamhet är genomdatoriserad, fortsätter jag att skicka fakturor på papper, med den vanliga posten. Det gör jag för att få behålla lantbrevbäraren, en nödvändig service för oss som bor på landsbygden.
Det är som att spotta i motvind. Till och med mitt företags redovisningsbyrå, som är inriktat på landsbygdsföretag, vill numera ha 50 kronor per faktura på papper och försöker få mig att ta digitala fakturor.
För mitt företags del skulle det underlätta i det korta perspektivet, men samtidigt blir det ytterligare ett steg på vägen mot att lantbrevbäringen avskaffas och att jag måste köra bil fyra mil om dagen för att hämta post inne i stan.
PostNord aviserar neddragningar i brevbäringen, med hänvisning till att postvolymerna minskat kraftigt. Det har redan skett med paket, förr tog lantbrevbäraren med sig paketen, idag får jag ett SMS om att paket finns att hämta på en livsmedelsbutik i Västervik.
Visst är det en del i produktivitetsutvecklingen, men ska vi löpa den linan ut, kommer vi alla att tvingas bo i Stockholmsregionen med tillgång till tunnelbana och pendeltåg. Då förvandlas resten av Sverige till den skräpyta som översitteriet i huvudstaden redan beskriver oss som.