Detta innebär att man förminskar möjligheterna för vuxna medborgare att studera den utbildning man vill och därmed minskar möjligheten till eftersökt arbetskraft i våra kommuner och regioner.

I dag är det möjligt att söka Komvux i annan kommun än den där man bor, men det är alltför ofta bara en möjlighet i teorin. Ansökan måste beviljas av hemkommunen, i praktiken av rektor som nästan alltid ger avslag på en sådan ansökan. Hemkommunen måste åta sig att betala det som kallas interkommunal ersättning till kommunen som anordnar utbildningen. Det kan den välja att göra, men måste inte. Oftast får man avslag på sin ansökan därför att det handlar om den egna kommunens ekonomi.

Den sökande har ingen rättighet att studera någon annanstans än i hemkommunen, utom när han eller hon med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få delta i utbildning hos den andra huvudmannen. Dessa skäl är svåra att få beviljade i de allra flesta fall. Att en annan kommun ger en utbildning som i och för sig sannolikt leder till jobb, och som hemkommunen inte ger, räknas inte som ett särskilt skäl.

Med detta svaga stöd för att få komvuxutbildning i en annan kommun, när hemkommunen inte kan erbjuda detta, så faller det ofta på ekonomin. Detta skapar en stor ojämlikhet. En stor kommun har bättre förutsättningar och individen får därmed större chans att få rätt utbildning. Den enskilde drabbas därför hårt i små kommuner med litet utbud. Detta skapar ur ett demokratiskt perspektiv ojämnställda förutsättningar för den enskilda individen vilket är olyckligt och kan leda till ett ofrivilligt utanförskap på arbetsmarknaden.

Men även för samhället är det en förlust. Den stora gymnasieutredningen som blev klar förra året konstaterade att bristerna i kommunal samverkan för planering och dimensionering i Komvux riskerar att skapa ett ineffektivt resursutnyttjande när det gäller yrkesutbildning. När kommuner bara dimensionerar utbildningar efter sina egna invånare blir risken att vissa utbildningar bara startar med ett fåtal deltagare, eller inte får några deltagare alls. När man samtidigt inte budgeterar för yrkesutbildningar som finns i andra kommuner, får de egna invånarna tillgång till färre utbildningsvägar.

Även om kommunerna agerar ”rätt” utifrån det system som är idag, förlorar båda enskilda individer och samhället på det. Människor får inte den kunskap de behöver för att på bästa sätt komma vidare på arbetsmarknaden.

Vi vet alla hur stora utmaningarna på arbetsmarknaden är, med många som står utanför och inte har de kvalifikationer de behöver för att kunna söka jobb. Då anser jag att det är helt fel att många människor är begränsade till vilka utbildningar deras hemkommuner erbjuder. Att sökande skulle kunna välja komvuxutbildningar fritt oavsett vilken kommun som erbjuder dem skulle både gynna enskilda individer och arbetsmarknaden, och därmed också i slutänden kommunerna.