De långvariga låsningar vi nu har i Sverige och som försvårar regeringsbildningen beror främst på att vi numera har tre dominerande block; de två traditionella – alliansen och de rödgröna – samt Sverigedemokraterna. I migrations- och integrationsfrågor är splittringen stor både mellan och inom blocken. Socialdemokraternas och Moderaternas partiledningar vill ha strängare migrationsregler medan Centern i denna fråga hittills legat nära Vänsterpartiets och Miljöpartiets mer generösa linje. Liberalernas och Kristdemokraternas ställningstagande ligger nära M och S men de vill ha bättre familjeåterföreningsregler.
Allt tydligare har motsättningarna inom alliansen visat sig under sonderingarna om lämplig statsministerkandidat där två falanger står mot varandra i synen på samtal eller någon annan form av samarbete med Sverigedemokraterna. Moderaterna och Kristdemokraterna är öppna för samtal medan Centern och Liberalerna med vallöften redan under valrörelsen att inte samarbeta är bestämda motståndare med hänvisning till olika värderingar.
Främst C men även L har redan före valet avvisat samarbete med S och liksom under de pågående förhandlingarna hävdat att alliansen gäller.
Som framgår måste C och L inför valet av statsministerkandidater välja mellan att stödja Moderaternas Kristersson som måste ha SD-stöd eller Löfven som vill ha samarbete med dessa båda partier vilket betyder stopp för allt inflytande för Vänsterpartiet.
Hur man än väljer blir det svekdebatt. Bland väljarna inom C och L är i motsats till väljarna inom M och KD motståndet starkt till samtal eller förhandlingar med SD. Ur sveksynpunkt är det lättare för C och L att välja samarbete med S då man dessutom kan peka på att man vrider politiken åt höger och utestänger Vänsterpartiet från det inflytande partiet haft under förra mandatperioden.
Som jag skrev i min debattartikel den 23 oktober röstade SD förra mandatperioden vid blockskiljande 485 voteringar i 60 procent med de rödgröna och 24 procent med alliansen. SD:s inflytande var stort och blir större denna mandatperiod. I sakfrågor av detta slag anpassade de båda blocken sannolikt i tysthet viktigare förslag för att passa SD. Helt klart är att M och S i migrationsfrågor närmat sig SD:s ståndpunkt. Politik är det möjligas konst.
Miljöpartiets politiska ställningstagande på riksplanet är i nuläget oklart men i motsats till V kan partiet samarbeta både till höger och vänster. Kommunalt har partiet på flera ställen börjat samarbeta med borgerliga partier – i Stockholms län och stad även med M.
Internationella undersökningar där även Sverige ingår har visat att särskilt bland unga har tilltron till demokratin som styrelseform minskat. Låsningar av ovan redovisat slag minskar sannolikt tilltron.