För cirka 40 år sedan, det vill säga i början av 1980-talet, lämnade jag mitt moderland Irak och åkte till Polen för att utbilda mig vidare. När jag blev klar med min doktorsavhandling fick jag inte bo kvar i Polen. Dessutom tog inte mitt hemland emot mig eftersom min fru var utlänning så jag var tvungen att immigrera till Sverige 1988.
Under de 33 år jag har bott och arbetat här har jag kommit till några viktiga insikter. Insikter som jag tror att vi alla kan ta med oss in i det nya året.
Jag vill rikta all min tacksamhet till detta underbara land och dess fantastiska människor. Jag har lyckats bygga en välmående framtid för mig och mina barn, och dessutom för första gången förstått innebörden av frihet, respekt och trygghet. Sverige är ett kärt, generöst och välmående land, och tack vare det har jag kunnat skapa ett liv här.
Till de som hävdar att det finns rasism i det här landet säger jag: nej, ni har fel. Det finns ingen rasism i Sverige, men man kan säga att det finns främlingsfientlighet.
Det beror såklart på många olika saker, men tyvärr blir även de invandrare som anpassar sig, arbetar och integrerar sig själva och sina barn i samhället också lidande.
Därför skulle jag vilja komma med två uppmaningar. Till de invandrare som väljer att komma hit: Välj att se mot framtiden för era barns skull. Värdesätt deras utbildning och uppmuntra era barn att respektera sederna och traditionerna och delta i samhälleliga aktiviteter.
Och till er alla: Låt oss lämna främlingsfientliga åsikter bakom oss, göra oss av med förlegade fördomar och vara mer öppna för landets kultur.
Vi kan lära oss av alla, och tillsammans kan vi göra Sverige ännu bättre.
Låt detta bli ett nyårslöfte för oss alla.